Lördagsgodis
Borde ha pluggat. Men nej. Jag trånar tråkigt nog inte längre efter ekvationer. Ännu mindre vill jag ägna mig åt spanskagrammatik. Vi har prov på måndag och jag har fortfarande inte öppnat spanskaboken (för att jag inte vet vart jag har lagt den, men det är tyvärr ingen godtagbar ursäkt). Men jag hatar verkligen spanska, som ämne bestraktat. Spanska suger verkligen musten ur mig. Jag vill hemskt gärna kunna prata spanska och så, men jag vill inte kämpa för det. Jag vill bara kunna det. Knäppa med fingrarna och sen så ba sí, sí, hablo español muy bien. Pero... istället så No entiendo ni jota. För att jag inte orkar lära mig alltså. Jag orkar bara inte!
Vilken sorglig lördagskväll. Men jag hänger inte läpp för det! Nej. Nu ska jag värma på lite Kelda tomatsoppa. Det är grejer det.
Dilemma
Sen så tycker ju inte jag att jag dansar så mycket, jämfört med många andra dansare jag känner. Lite drygt femton timmar i veckan blir det för mig, och även om jag vet att det inte är lite så är det inte mycket heller. Folk tränar väl mer än så, right? Jag äter som en gris också, så det ska väl inte vara så jävla farligt...?
Ett faktum som är sorgligt men ack så sant: dansare pensionerar sig i regel vid omkring fyrtio års ålder. Det är ju ingen dansare som vill det, men kroppen bryts ju oundvikligen ner. Jag känner ju av det redan nu, och jag har inte ens fyllt sjutton.
Så det är inte så konstigt att jag funderar: Vill jag bli dansare eller inte? Det vore ju så fantastiskt roligt, men orkar jag? Orkar min kropp? Pallar mina knän tjugo år till? Är det mer värt att satsa på någonting annat mer välbetalt och mindre slitsamt? Eller, ska jag dansa tills jag, som så många andra, helt enkelt inte orkar mer?
Eller kan jag göra både ock? Det går faktiskt, jag läste om Petra Mede i City imorse. Hon var ju dansare men var tvungen att lägga ner på grund av en ryggskada. Men hon har gjort en helt annan karriär, och det går ju riktigt bra! Även om hon inte alltid är helt min cup of tea, så är det inte vem som helst som får leda Melodifestivalen liksom. Ska jag ha henne som förebild kanske? Äta kakan och ha den kvar. Hm.
Trötter
Här har ni mig. Finnig och fräsch som vanligt. Ja men visst, lilla jag drog från skolan tidigt idag för att jag mådde avföring. Alltså, man kan ju vara i skolan när man är sjuk och ändå arbeta på lektionern. Men när det är fyra timmar och fyrtio minuter dans på schemat och man inte kan delta utan att bli ännu sjukare... Då känns det som att det är mer värt att vara hemma. Så, trots att jag får ogiltig frånvaro på jazzen och kulturhistorian, så valde jag att åka hem. Fast först var jag med på produktionsarbetet. Vi kom riktigt långt idag, trots att en tredjedel av dansklassen var hemma på grund av sjukdom. Vi satte nästan all kostym, jag ska (eventuellt) ha på mig en superhet overall. Blåställ typ. Lite svårt att röra sig i, men vad gör man inte för konsten?
Nu till någonting jättekonstigt: Jag är ledsen för att jag glömde matteboken i skolan! Jag tyckern nämlige att det vore så skönt att sätta mig ner och räkna lite just nu. Jag vill räkna matte! Jag vill lösa ekvationssystem med substitutionsmetoden! Det är ju helt stört! Jag måste verkligen vara sjuk på riktigt....
Peace love and understanding
Klicka här och beställ biljett ni också!
Peace (and love) out!
Fler mästerverk
Försov mig idag igen. Stängde av alarmet i sömnen - en klassiker. Trodde att jag skulle undvika det för jag gick och la mig 21.30 igår. Men tji fick jag, och missade kulturhistorian! Här är i alla fall Nea som preppar för engelskan...
Vi snackade om böckerna vi läst och skrivit book review på. Nealita och jag babblade på om Twilightböckerna. Lova här är inne på el libro numéro quatro.
Nora, Nea, Lova och Minda utanför el colegio.
En fantastisk grej med min skola: den ligger en minut från Götgatan! Så man hinner med en snabb shoppingrunda på lunchrasten om nu vill!
Vi ville. Vi gjorde ett besök på Monki och handlade på rean. Och vilken rea sen, jag hade kunnat köpa hur mycket som helst! Men det gäller att hålla i sig... Jag nöjde mig med en blå jättefin klänning och en brunbeige tröja. Eller ja, nöjd och nöjd, jag är faktiskt lite bitter över att det inte fanns några grå chinos i min storlek.
Olivia, Lisen, Sophia och Katja på svenskan.
Sophia aka Maggan var precis lika pepp som jag på spanskan. Jag sov och hon sms:ade med Minda. Vi är sånna flitiga små skolflickor! Läs hennes blogg. Den är waaay cooler than mine. Puss.
Mästerverk
Marcus ja... lika lågmäld som vanligt.
Stina, Nea och Lova preppar för taco night.
Johan också!
Jag kommer inte ihåg vad det var hon berättade om här, jag kommer bara ihåg att vi tyckte att bilden blev väldigt kul...
Sassyness and äggtoddy
Schleujen var snygg som få.
Liksom Ullert och Stina (damn you, woman!)
Oxens år
Kinadans på Sergels Torg
Wannabe kineser
Nora och jag var taggade trots kylan... eller ja...
Fina Kina-Stina på väg till Östasiatiska.
Öppet hus
Men det var kul med öppet hus! Det känns dock inte som att det var ett helt år sen det var jag som satt där och beundrade alla fina dansare och blev mer och mer övertygad om att det var på Södra jag skulle gå. Jag snackade med en massa nior idag, och jag vet inte hur många jag lyckades övertyga om att söka, men jag hoppas att det var några stycken i alla fall. Jag försökte förklara för dem att de inte ska låta sig skrämmas av förra årets intagningspoäng till just danslinjen för de var ganska mycket högre än de har varit tidigare år. Jag hoppas det gick in bara. Jag längtar så tills de nya ettorna kommer! Nollningen åååh!
Förresten, jag hade ju världens mysigaste onsdag igårt tillsammans med Nea, Nora och Marcus. Vi var hemma hos Norisen och bakade en massa gött som vi sen sålde på öppet hus. Och så sov vi där allesammans och hade det jättemysigt! Jag önskar att alla onsdagar vore som den igår. Det är en sån avslutning som behövs för domedagar som onsdagar när vi slutar så sent och så vidare och så vidare. Så ja, det var uppskattat!
Do it
Sum it up
Den här söndagen kommer inte bli speciellt rolig för min del, jag måste nämligen ägna mig åt saker som matematik, kulturhistoria, svenska och engelska. Blir en liten kontrast där till gårdagen, som var riktigt angenäm. Faktiskt.
På förmiddagen jobbade jag lite med Uffen. Vi delade ut Studieförbundet Vuxenskolans kursprogram i Huddinge centrum, och tjänade därmed lite cash. Vi frös arselna av oss, ursäkta franskan, men vi behövde pengarna helt enkelt. Efter det drog jag in till skolan för att repa kinadans. Jag ska ju dansa på sergels torg nu på lördag, på det kinesiska nyåret. Det blir någon parad också, till Ostindiska muséet eller vad det heter, där vi ska dansa lite till. Kul! Hoppas på lite plusgrader bara, eftersom vi ska vara ute. Vi repade ute också, så vi gick sedan till String för fika och upptining. Seeeen drog jag och Nora hem till Marcus en stund innan Nora åkte vidare någonstans och jag och Marcus åkte till Hermans och åt världens godaste middag. Slutligen mötte vi upp Vilma på för att se Changeling på bio. Fy fan vad den var bra! Se den!
Blablablaaa... Nu måste jag plugga. Herrå.
=D
Hej onsdag, hejdå onsdag
Vi arbetade flitigt med produktionen idag! Men hjälp! Tänk er, femton tjejer som allihop ska framföra sin åsikt exakt samtidigt! Låt den tanken sjunka in lite så fattar ni nog varför man blir lite trött i huvudet.
Bortsett från det: Det material vi fått fram är väldigt bra, men för tillfället känns det dock som att vi bara trampar en massa vatten. Vi har bara hunnit halv vägs in i akt ett (av tre) och det är faktiskt ändå bara två månader kvar till premiär....
Så tidsmässigt tycker i alla fall jag att det känns rätt tight, men samtidigt tvekar jag inte en sekund på att vi hinner klart i tid. Det gäller att ha lite is i magen bara. All form av hysteri och panik bör nämligen undvikas i allra möjligaste mån. Men, nu ska jag träna maaage och aaarmar. Mina triceps är ju näst intill obefintliga... Sen sova. Puss
Baby
Jag vill väldigt gärna ha en bebis. Och då menar jag faktiskt att jag vill ha en bebis nu. Jag är medveten om att det inte skulle fungera, att jag skulle riskera både min egen framtid och barnets uppväxt. Sen rent praktiskt så har jag ingen pappakandidat heller, så det går ju stöpet redan där. Så ingen behöver vara orolig att jag får en bulle i ugnen än på några år. Dessutom så är jag verkligen inte berädd att ta en paus från dansen.
Men man kan ju alltid drömma, eller hur? Tänk er en liten, liten, blekrosa rödtott? Vore inte det supergulligt? Ja, ja, det är ett tag kvar. Men under tiden kan man ju alltid köpa på sig söta små bebiskläder och framför allt små skor! Aw, jag smälter. Men, oroa er inte, jag ska inte spendera pengar på kläder jag inte kommer få användning för förrän någon gång i framtiden... heller. Men en sak kan jag roa mig med utan att riskera att alla tycker att jag är helt knäpp och det är namn! Självklart har jag redan bestämt vad mina barn ska heta!
Pojknamn
Hjalmar snubblade jag över när min klasskompis Lova berättade om hennes bror, som heter det. Det låter så fint, och det är så mjukt att säga.
Dante har jag alltid tyckt varit ett väldigt konstigt namn, och det är inte förrän på senare tid, efter att jag läst om Dante Alighieri och så som jag riktigt fastnat för det.
Helmer tycker jag bara är väldigt fint. Jag kommer ihåg en barnbok jag läste när jag var liten som handlade om en rutig elefant som hette Helmer. Mycket fin bok.
Malte hörde jag för första gången i fredags när jag träffade en kille på den där festen som hette Malte. Hans namn var nästan ännu sötare än hans ansikte, och då var han verkligen så söt så att jag nästan fick diabetes. ...ja, det där sista tog jag från Johan Glans... ;)
Flicknamn
Tyra vill jag minnas att jag "hörde" första gången när jag läste någon av Per Anders Fogelström Stad-böcker. Vilket för övrigt är bra böcker, när man väl kommer in i historien.
Fredrike fick jag också från en bok, närmare bestämt Kulla Gulla. Hon heter bland annat Fredrike i mellannamn och jag tycker att det är väldigt fint.
Vera. Vera Daisy Olivia Frisk hette min mormor, en kvinna som jag önskar att jag hade fått träffa. Hon dog tjugosju år gammal när min mamma var tio år gammal och min morbror bara var tre. Jag heter redan Olivia efter henne och Daisy heter min kusin. Men Vera är ändå det finaste av de tre, så det vill jag verkligen att min dotter ska heta!
Någon mer som har bestämt vad era framtida barn ska heta? Eller är det bara jag?
Min blivande danspartner!
Men nu en rolig nyhet! Ja, roligt för mig i alla fall... Men jag berättade ju förut att jag ska börja dansa Lindy Hop. Lindy Hop är en pardans och jag tänkte faktiskt på att det skulle vara kul att anmäla en partner, men kunde inte komma på någon. Men då föreslog min mamma att jag skulle anmäla min bästa killkompis Aron! Jag hade inte ens tänkt på honom! Vilket är jättekonstigt, eftersom han också har dansat hur länge som helst, och varit assistent till Marre på Danscenter och grejer... Det är också weird att vi har delat samma intresse sen vi var pyttesmå men ändå aldrig har dansat tillsammans.
Men nu ska det bli ändring på det! För Aron blev nämligen också antagen! Samma dag som han anmälde sig också, vilket jävla flyt. Han kan tacka sitt kön för det, kan jag tro, det är nog inte lika många killar som tjejer som anmäler sig tyvärr. Men nevermind, jag är så glad!
Glad, glad, glad!
Det kan inte bli bättre
Helt underbart alltså! Oh, onsdagar! Längtar!
Trött och glad
Anyways, det var meningen att jag skulle ner och dansa idag, men förståeligt nog så orkar jag faktiskt inte! Känner hellre för att sätta mig i soffan med en fet kopp te och läsa Historia och Kultur- och Idéhistora. Faktiskt. Jag kan dansa imorgon istället, danssalen är ledig då också...
Bara en random bild från i somras när jag lånade Klaras feta hatt.
Kära, kära torsdag
Den här torsdagen har varit bra. Så jag är glad. Något som gör mig ännu gladare är att de två kommande torsdagarna kommer att bli lika bra! Så klart kan jag aldrig veta helt säkert. Men tro det eller ej så gillar jag faktiskt det här med att tänka positivt.
Den här torsdagen, idag alltså, har jag upplevt tre timmar ren njutning för första gången på nästan tre veckor. Nej... alltså, jag haft dans i skolan. Trots att nästan varenda muskel i min kropp värkte så var det ändå skönt att få göra det som jag tycker är det roligaste som finns igen. Tre veckor är lång tid.
Jag fick också tillbaka mitt nationella prov i Matte A, som visade sig ha gått helt okej. Jag lyckades kamma hem ett VG i matte, vilket är mer än jag hade vågat hoppas på, faktiskt. Dessutom har jag nu officiellt avslutat min första gymnasiekurs, och även om Matte B redan har fyllt dess plats, så känner jag mig ändå lättad.
Slutligen blev det idag klart att jag ska börja dansa Lindy Hop den här terminen. Fick ett mail idag från Swedish Swing Society att jag fick en plats på deras nybörjarkurs.
Nästa torsdag börjar vi påbörjar vi vår kurs i Jazzdans. Jag ser fram emot detta jättemycket, för jazz är ändå min starkaste sida dansmässigt och det ska bli kul att visa vad jag går för litegrann. Sen så betyder det att från och med nästa vecka har tre dansklasser på torsdagar, vilket sammanlagt blir fyra och en halv timme. Fyra och en halv timme på skoltid! Men... det bästa med nästa torsdag är ändå att Klara kommer hem en vända igen! Happiness!
Torsdagen efter det är väl egentligen inte så fruktansvärt speciell förutom att det är Öppet Hus i min skola. Jag vet att det betyder att jag måste stanna i skolan till klockan åtta på kvällen men det ska bli kul att se de blivande ettorna! Eller ja, jag kan ju inte säkert säga vilka som kommer in, men jag ska i alla fall göra allt i min makt för att locka så många som möjligt att åtminstonde söka. Vi har ju redan börjat planera nollningen hehe...
Nej, nu blir det inget mer av den här torsdagen förutom mitt dagliga träningspass! (som jag införde igår...)
Bättre sent än aldrig
Jag hade jättekul och kände mig jättesnygg och partajade med de grymmaste av människor. Tack alla ni för en strålande nyårsafton! Kom hem halv sex på morgonen eller något sånt. Vilket mamsen och framför allt papsen inte var så glada över... Men herregud, det är ju bara nyår en gång om året!
;D
Ekologisk utmaning
Sara har antagit en ekologisk utmaning och uppmanar sina läsare att göra detsamma! Det var svårt för mig att komma på vad jag skulle skriva, men här är i alla fall mitt resultat.
De 3 bästa sakerna;
1. Jag har varit vegetarian i hela mitt liv, när jag var mindre med vissa undantag för fisk och skaldjur. Numera håller jag mig nästan helt till kaninmat. Slutade till och med att äta godis etc med gelatin i för ungefär ett år sen när jag var och såg utställningen Walls of glass. Men, jag måste faktiskt erkänna att det händer att det slinker ner en tonfisksallad emellanåt...
2. Jag åker alltid kommunalt. Mina föräldrar ger mig sällan skjuts någonstans (vilket jag tycker är bra) så det är buss och tåg som som gäller. När jag bara ska ner till Centrum till exempel så brukar jag faktiskt promenera.
3. Jag bra på alla de där småsakerna, t.ex att släcka lampor efter mig (och andra) , inte låta TV och dator etc stå på stand by, koka upp vatten i vattenkokare istället för på spisen och så vidare... Jag har också börjat tacka nej till påse de få gångerna jag är ute och shoppar.
De 3 sämsta sakerna;
1. Jag och min familj har rest mycket det här året och därmed bidragit till de stora koldioxidutsläpp som flygtrafiken står för.
2. Jag kör ibland halvfulla maskiner när jag tvättar.
3. Jag fryser väldigt lätt och brukar därför höja elementen istället för att förslagsvis ta på mig en till tröja.
3 saker jag vill bli bättre på;
1. Jag anser inte att jag konsumerar speciellt mycket men saker och ting kan alltid förbättras. Jag ska sluta handla saker bara för köpandets skull (impulsköp!) utan bara konsumera saker jag verkligen behöver. Och om det nu är så att jag måste handla så ska jag börja utnyttja second hand butiker och typ blocket.se ännu mer än jag redan gör.
2. Jag måste börja uppmuntra mina föräldrar att köpa mer ekologisk och närproducerade varor. Vi är ganska duktiga på det redan, men många gånger har min pappa vägrat köpa det ekologiska alternativet bara för att det är dyrare. Så jag måste börja stå på mig mer på den punkten. Men all credit till mina föräldrar för att de har varit så miljövänliga så pass länge, faktiskt!
3. Jag måste verkligen, verkligen bli bättre på att återvinna!! Numera åker nästan allt som inte är glas, metall eller papper rakt ner i brännbart. Inte bra.
Jag gör detsamma som Sara, och råder er att fylla i den här listan ni också! Vem vet vad ni har för vanor som kan förbättras!
Typiskt mig
Det gjorde jag då, jag stod där i nästan en halvtimme. Gick inte ens till Pressbyrån brevid för att köpa en mugg te eller så. Nej, jag stod lydigt och snällt på min plats. Så var det nummer 542 och därmed min tur att gå till kassan. Ja, vad händer då, när lilla Saga räcker fram sina busskort? (efter att hon fått leta i soporna eftersin nummerlapp, som man absolut inte fick slänga) Joo, hon inser att hon har glömt det viktiga pappret som kom med pluskortet på posten som man måste ha med sig för att få tillbaks pengarna. Det ligger hemma någonstans, vettefan vart.
Jag åkte alltså in till stan helt i onödan! Jag stod alltså i kö i en halvtimme helt i onödan! Kan jag få tillbaks de timmarna av mitt liv, tack?
Nej, det kan jag ju inte, och det fattade jag då också. Det var därför jag gick och köpte en burk Nutella som tröst.
Min dag i bilder (som en äkta bloggare!)
Tog lite egopics på förmiddagen i brist på annan, vettigare sysselsättning. Lägg märke till moppefjunen.
Det blev många fina bilder. Den här hör helt klart till de bättre. Jag menar, hur snygg får man bli? Det är nästan skamligt så snygg jag är på den här bilden! Tycker ni inte?
Min utteputte Baby Nadjuff kom förbi i mysig kofta. Har ni förresten sett hur snygg hon är i håret? Det är helt gaaalet hur fint det är. Det är mycket blondare i verkligheten though... Men hon är fin hon, Nadja.
Vilket är mer än man kan säga om mig. Ibland i alla fall. Ibland undrar man ju nämligen vad det är för fel på mig... Hur som helst så bakade vi scones.
Mmmm. Scooones.
Och nej, det uttalas inte "skånns"! "Skouuns" säger man, och hör sen!
Vi åt sedan de nygräddade skoouunsen framför denna film. Som är helt underbar. Om du inte har sett den så har du verkligen missat något. Se den. Snarast.
Självklart tog vi oss också tid att tönta oss framför kameran. Som vanligt, alltså. Nadja, din tönt! Sedan lämnade vi min enkla boning tillsammans. Nadja begav sig hemåt för förberedande av utgång. Jag tog mig till danssalen för livsnödvändig träning. Inga bilder därfirån dock.
Kom sedan hem nästan fyra timmar senare. Åt lite pasta-qournsås-rester till middag, för jag lagar inte mat. Det är helt enkelt inte min grej. Inte när jag är själv i alla fall. Nu ska jag göra mig en kopp te, det blir säkert artonde koppen för idag. Så ska jag placera mig själv i soffan för att läsa ut New Moon, som för övrigt inte alls är lika bra som Twilight. Spana förresten in mina nya, mysiga fårskinnstofflor jag fick av världens bästa mamma igår. Jag älskarom.
Hejdå nollåtta! Välkommen nollnio!
Så, därav detta lilla inlägg. Eh. Ja, jag hade lika gärna kunnat låta bli att skriva helt, men har man en blogg så har man.
Och med denna förtjusande bild (från sommaren nollsju) önskar jag eder alla ett fröjderfyllt, framgångsrikt, roligt, givande, och allt vad ni nu önskar, år tjugohundranio!
