PLUGGA för i helv..

Haha. Min vän Nadja konstaterade idag att det enda jag skriver om här i bloggen är hur mycket jag pluggar! Så fruktansvärt tråkigt det måste vara att läsa om! Så nu lovar jag, att det här är mitt sista inlägg som handlar om plugg! Det svär jag på. Jag svär vid min mormors grav! Den ni!




Så. Bra.


...


Fast alltså... jag kommer ju inte skriva om någonting annat istället. Plugga är ju typ det enda jag gör numera... heh. Jag har inget liv längre.

Det klirrar i kassan

Jag börjar känna mig lite mindre utfattig nu. Idag har jag cashat in sjuhundra riksdaler svart på lite hederlig barnpassning. Dessutom så har jag, tack vare den fantastiska uppfinningen DVD:n, faktiskt kunnat plugga lite samtidigt! Imorgon ramlar studiebidraget in på kontot också, och så tog min danskurs som jag leder slut idag så i slutet på denna månad så får jag min efterlängtade lön!

 Och väl är väl del för snart är det ju jul och endast Gud vet vad jag måste punga ut för den kommande månaden. Jag får ont i girigbuken bara jag tänker på det. Ett par grejer som jag faktiskt vet att jag måste betala inom en snar framtid är nya linser och biljetter till Peace & Love. Jag hoppas verkligen att jag kommer att ha råd med detta. En ny vinterjacka vore inte heller helt fel...

Jepp. Sänghalmen kallar, jag måste sussa riktigt gott i natt för att kunna pallra mig upp tidigt i morgon för att studera! Lär ju bli kul! God natt.

jag önskar eder alla en fröjderfull helg!

Fredagen är här! Skönt va? Jag kan dock inte riktigt säga något för jag har redan varit hemma i två dagar på grund av sjukdom. Ganska skönt att få sova ut på morgonen och sitta och plugga i lugn och ro.

Min helg är ett pussel som jag inte riktigt vet hur jag ska få ihop. I morgon ska jag jobba och plugga alla språk jag läser och sen ska jag sitta barnvakt hela eftermiddagen plus kvällen. På söndag ska jag träffa Sophia och plugga ännu mer språk plus matte. Det är ju nationella nästa vecka, hip hip horay! Sen blir det helkväll med The C ladies. Först extraträning på Fullersta bio, sen ska vi käka middag tillsammans och sen har vi träning igen. Låter ju som en bra helg, inte sant? Grejen är bara att jag egentligen måste plugga mycket mer än vad jag har planerat in. Alltså mycket mycket mer. Jag borde ha pluggat mer den senaste veckan än vad jag har gjort också.

Ja, jag har slarvat med plugget men jag har en mycket bra anledning till det. Det är nämligen så att min syster Klara, ni vet hon som har bott utomlands i ett år? Hon kom hem förra fredagen för att tillbringa två hela veckor hemma i Sverige. Och då umgås jag ju så klart med henne än sitter och tragglar med matten liksom. Det är inte det nyttigaste för mig och min utbildning, det medger jag. Men vem vet hur lång tid det tar innan jag får träffa henne igen?


Recension

Men, men, men, vad har vi här?

En liten stressad historia som handlar om både strålande glädje och djup sorg. En berättelse som skildrar hur det är att känna sig helt tom fast man egentligen är full av känslor. Fast den där droppen som får vattnet i bägaren att rinna över föll för länge sen. 

Det kanske känns som att det fattas saker i handlingen. Som att vissa saker har prioriterats bort av en eller annan anledning. Hys då ej agg mot författaren, förklaringen kommer på nästa sida.

Vi kan inte slita oss, vi är mitt inne i intrigen. Spänningen stiger och vi undrar, hur ska detta gå? Än är inte sagan slut. 


Nej, än är inte Sagan slut.
 

Min vanliga otur

Jag hatar SL.


Jag åkte som vanligt pendeltåg till skolan imorse. Naturligtvis blev tåget innan det var dubbelt så många som skulle med mitt tåg. VI stod alltså ihoppressade som vakuumförpackade oliver. Jaha. Och? Det händer ju hela tiden.
Ja. Men! När vi väl kom fram till Södra Station där jag ämnade kliva av så öppnades inte dörrarna! Okej, tänkte jag, det är något fel på tåget, vi får nog vänta lite. Men så var det inte, det var nämligen  bara "mina" dörrar som inte ville öppnas. Men det fattade inte jag förrän föraren sa "Dörrarna stängs" och vi åkte vidare.  Jag fick alltså åka in till centralen för att sedan ta tunnelbanan in till Slussen vilket gjorde att jag kom försent till mitt efterlängtade glosförhör. Och nej, det satt ingen röd felanmäld-lapp på dörrarna. dum är jag inte.

Sedan så har jag väntat på två försenade bussar idag, sammanlagt blev det femtio minuter bortkastad tid och låt mig säga så är att det inte längre är behagligt att tillbringa tid utomhus! Nej. Det är kallt!

Och on top of everything så tappade jag naturligtvis mitt busskort mellan Food Market och busshållsplatsen! Jag svär på att det inte gick mer än trettio sekunder innan jag märkte att det var borta, men när jag gick tillbaks så fanns det ingenstans! Ingenstans! Och jag gick verkligen fram och tillbaka samma väg säkert tio gånger, och in i affären.

Men nej, det var borta. Ibland blir jag så trött på mig själv!

...och så intalar jag mig att det är ett rent nöje

Detta är andra gången den här terminen som jag skippar dansen för att plugga.

Va, vänta lite nu... När började jag prioritera skolan framför dansen? När blev spanskaglosor helt plötsligt det viktigaste här i världen? När tog jag mitt förnuft till fånga? När? Ah! Vad har hänt? Betygen är ju inte så viktiga var det ju? Eller...? Ska min uråldriga svensklärare få rätt? Måste jag ge upp all min fritid om jag vill ha lika göttiga betyg som i nian?


Jorå. Hundratjugosex glosor är nu inpressade i min hjärna. Ja. Skolan käkar upp mitt liv till frukost.







Förlåt, förresten, för alla dessa tre meningars-inlägg som bara handlar om hur jobbig skolan är. Perdon. På riktigt. Jag ska bättra mig.

Studiedag



Yes box. Jag är ledig idag. Jag vaknade för bara en kvart sedan och fy faan vad skönt att få sova ut mitt i veckan! Lovely!

Tyvärr heter det ju då studiedag vilket betyder att jag kommer att ägna min lediga tid åt studier. Jepp. Plugga, plugga, plugga! Så flitig är jag. Det finns liksom inget slut på det heller. Det är plugg så långt ögat når, och lite till!

Så om en liten stund ska jag sätta mig ner och plugga litteraturhistora (mitt favoritämne i hela världen, yay) genom att börja läsa Gunnlaug Ormtungas Saga. Visst låter det olidligt spännande? Men först, frukost!



Svårt, det där...

Jag hittar inte min mobilladdare. Vilket betyder att min mobil fortfarande är död. Så om ni vill mig något och sms:ar till mig så kommer ni inte att få något svar.

Men! Jag är hemma, så slå en pling på hemtelefonen om det skulle vara något! Ajöken!

Jag stressar upp mig för ingenting

Fan vad irriterad jag blir när jag inte vaknar förrän 12.30. Ställde jag inte alarmet på 10.00? Jooo! Men tror ni inte att mobilhelvetet dör mitt i natten? Det låter som en väldigt dålig bortförklaring, jag vet, jag vet. Men det är faktiskt sant.

Nu tror ju jag såklart, tidspessimist som jag är, att jag inte kommer hinna allt som skulle hinnas med idag. Jag har cirka fem timmar på mig innan Nadja, Jenny och Nikita kommer hit (vi ska prova scenkläder och sen ska vi åka tillsammans till dansen). Fem timmar är jättelång tid, men inte i mitt huvud. Jag måste plugga matte, svenska, spanska och historia och dessutom så har jag ett solo att koreografera till på torsdag och jag har inte ens börjat. Det blir en timme per grej typ. Jag hinner ju inte ens börja innan jag måste börja med nästa grej! Fan.


Men. Det tråkigaste är nog ändå att solen redan har börjat gå ner...

Vaffan är Saga!?

En liten sammanställning av vad som händer imorgon och i övermorgon. De som är intresserade av vad fan jag håller på med kan ju läsa om ni vill men alltså, eh, det här är ju mest för min egen skull egentligen. Så jag får någon slags överblick Min almenacka är så överklottrad med grejer att jag måste sitta med förstoringsglas och ordbok när jag ska se vad jag ska göra... Nå väl!


Torsdag
- Matte 08.20 - 09.10
- Genomgång av ljud och ljus till danstreornas föreställning Tre Punkter 11.00 och framåt.
- Kulturhistora 14.30 - 16.20
- Se Allt om min mor på Stadsteatern 19.00

Fredag
- Skola 08.30 - 13.10
- Träna traditionell kinesisk dans 13.30
- Vara med på genrep av Tre Punkter 14.00 - 16.00
- Se GöteborgsOperans Balett på Dansens hus 19.00
- Sedan direkt till Jespers 18årsfest.

Festen är en maskerad med temat Så här kommer du aldrig se mig igen. Jag ska nog vara hemmafru...


Det går inte att ge upp

Så var det måndag igen. Jag vill inte. Jag orkar inte med skolan längre. Det är för svårt för mig. Så ja, jag är lite ledsen i ögat. Tänkte vara det ett litet tag. Till exempel matten, jag tycker att det är svårt! Eller, det är inte svårt så, utan det är bara det att det går så fruktansvärt fort! Man hinner knappt andas mellan kapitlena. Jag vet att jag borde ta mitt ansvar och räkna mer hemma i så fall men matte har aldrig varit ett ämne jag har behövt plugga extra i. Jag har inte riktigt fattat det än heller. Min inställning är att det ordnar sig. För det brukar det göra. Men vaffan, det gör det ju inte längre! Åh, vad jag skäms över mig själv!

Imorgon blir det nya friska tag! Det är matteprov på morgonen men när det är över sedan så blir det dansfilm med mina kära dansare och sen slutar vi. Vi har nämligen ingen dans den här veckan för treorna har sin produktionsvecka nu. Ska dra hem till min faster efter det. Kanske sova lite. Och sen ska jag plugga, plugga, plugga och sen plugga lite till. Jag ska vara duktig.

Just det. Kul grej: Jag fick min skoltröja idag! Den är så fin! Och jag ska faktiskt hjälpa danstreorna med ljus och ljud till deras föreställning också! Lär bli roligt. Hoppas jag...

"Är det nån som är sur så är det inte jag!"

Järnspikar vilken bitterfitta jag blir när jag inte har ätit någonting på ett tag! Om jag är hungrig när minsta lilla sak inträffar som, låt säga, inte riktigt faller mig i smaken, då blir jag tio gånger värre än en GROVT förolämpad Lilla My.

Nu idag, efter träningen så fullkomligt kokade jag när jag kom hem. Varför är ju en helt annan historia. Som jag inte tänker ta upp. Hehe. Grejen är att det var på grund av en sån pinsam grej som inte har en sån stor betydelse alls, egentligen. Men det spelade ingen roll. Jag var sur. Det var först när jag kom hem som jag märkte att hur hungrig jag var och att det var därför jag gick runt som ett åskmoln.

Mina vänner. Detta är anledningen till att jag äter hela tiden. Detta är anledningen till att jag kallas Papperskorgen. ("Men Saga, det är ju bra att du äter upp våra rester. Då slipper vi ju slänga en massa mat!"  "...Tack.") Detta, damer och herrar, är anledningen till mitt ack så tjocka beteende! Ja jag anser att man kan bete sig tjock utan att vara tjock, rent fysisk. Jag är inte tjock. Hade jag inte dansat så pass jag mycket som jag gör dock... Då hade ni fått se på fläsk!

Jag äter alltså dessa kopiösa mängder mat för att jag ska inte ska bli så odrägligt svår att stå ut med. Så egentligen så borde ni ju tacka mig! För att jag så oegoistiskt tänker på er i första hand! Är det inte fint? Aaaww...


Jag mår så fruktansvärt illa

 

 

Bilder lånade av Glenn Feron. Klicka på länken om du vill se fler.



Jag blir så arg när jag tänker på det fruktansvärde kroppsidealet vi har idag. Ett ideal som gör att tusentals flickor och kvinnor svälter sig själva, genomgår plastikoperationer, nose jobs, fettsugningar, ansikstlyft etc. Samtidigt som vi spenderar tusentals kronor på smink, hårpodukter, anti-rynkcrémer, vaxning av bikinilinjer... Allt  för att få det där perfekta utseendet.

Du duger inte som du är! Du får inte se trött ut, du får inte se gammal ut. Du får aldrig någonsin vara nöjd med ditt utseende! Det finns alltid någonting att klaga på, du måste alltid hitta nya saker på dig själv som du kan förändra och förbättra!

Det är vad alla dessa överretouchade reklambilder som finns överallt vrålar ut till oss tjejer. Se på den översta bilden till exempel. Tjejen på den bilden har ju redan en "perfekt kropp". Jätteboobies, vältrimmad mage, najs gött och så vidare. Men man har ändå hittat skavanker henne som genast suddas bort! Varför?! Jo, hon dög inte som hon var.
Modeller runt om i världen har ju en enorm press på sig. Deska vara smala och långa och ha perfekt hy, de får inte väga för mycket och så vidare och så vidare. Men varför i allsin dar utsätter man de för den pressen om man ändå ska ändra allting i datorn sen?!

Den andra bilden tycker jag är intressant för att den visar hur lättlurade vi är. Den där jättesnygga bruden på bilden är kanske inte alls så jättesnygg. Hon har inte perfekt hy, kritvita tänder och fylliga läppar. Hon ser ut som en helt vanlig människa! Det finns bilder där man har ändrat så mycket så att resultaten inte stämmer överens med verkligheten över huvud taget. Det gör att unga tjejer strävar efter en perfektion som inte ens existerar!

Jag blir så arg och förtvivlad. Jag blir besviken på mig själv för att jag ser på sådana här bilder, jämför dem med mig själv och tänker att jag är ful. Vi kan lägga ansvaret på oss själva, att det är upp till oss att inte låta oss luras längre. Men jag tycker inte att det är vårt ansvar. Jag tycker att det är samhällets ansvar att öppna ögonen och förgöra det här sjuka idealet en gång för alla.

Sorgedag



Ledsen att jag tjatar om henne och så. Men idag är det faktiskt så att det har gått ett år sedan min syster Klara lämnade Sverige. Ett helt jävla år. Och det är inte så att hon har planer på att komma hem, nej, nej. Hon blir säkert borta ett helt jävla år till. Om inte mer! Jag saknar henne fortfarande varje dag, varje minut som går!

Funderar på att bara bära svarta kläder idag...

Om några timmar skriver vi historia



Igår berättade min engelskalärare, som är amerikansk medborgare, att hon lägger sin röst på Barack Obama. Hon fick då en rungande applåd av klassen. Nu hoppas jag bara att majoriteten av alla andra amerikaner där ute har följt hennes exempel!

USA är redo för en president som Obama, likaså är resten av världen. Skulle McCain få makten så skulle USA inte bara stanna i utvecklingen, utan också gå flera steg bakåt. Och eftersom det är världens mäktigaste land vi pratar om så är inte det bra för någon på denna jord. Vi befinner oss i början av 2000-talet, varför ska vi då leva som man gjorde i början på förra seklet. (Vi snackar nog till och med 1800-tal här.) Bara för att McCain föddes då? Nej. Obama kan ta USA framåt, och det är i den riktningen man bör röra sig i.


Nu är det ju så att om man jämför, så är ju Obama inte bättre än en svensk moderat ungefär. Han står för saker som jag inte ställer mig så gillande till, alls. Men han är ändock det bästa USA har att komma med och jag ser fler fördelar hos honom än jag gör hos McCain. Jag hoppas verkligen att Obama vinner. Jag tror att han gör det också, han är nästan fyra gånger närmare segern än Mackan. Men man ska inte ropa hej...

I alla fall. Inatt blir det valvaka. 

HElvete.

Men åh, vilken fantastiskt start på dagen! Ja, jag säger ju då det. Inte bara är det så att jag aldrig somnade igår kväll, det gick bara inte, utan jag gick också upp nästan lite extra tidigt imorse för att hinna göra mig klar i lugn och ro för en gångs skull.

Men självklart, så heter man Saga Olivia Matsdotter Carlsson så lyckas man missa bussen i alla fall. Fast än jaghade gott om tid på mig! Det är så självklart att jag promenerar ner för gatan bara för att se bussen passera mitt framför näsan på mig.

Ja! Vad kul! Vilken fantastisk, underbart, otroligt fantaaastisk dag detta kommer bli! Speciellt med tanke på att jag har fått cirka fyra timmars sömn inatt! Nej, nu ska jag ge mig av så jag inte missar nästa buss också.


Adeiu!

Materiellt

I have a confession to make. Jag har spenderat lite pengar nu helgen. Bland annat äger jag numera en jacka som är en kofta, en fet stickad halsduk, en  ganska stor mängd naturgodis (snart slut), ett par sånna där "arabbrallor" ni vet, med grenen nere vid fotknölarna (som jag tänkte dansa i), samt lite annat smått och mer eller mindre gott.

Jag är väldigt nöjd med alla mina inköp, det är jag verkligen. Jackan är tillexempel den skönaste jackan jag någonsin provat, och halsduken är fantastiskt fluffig och värmande. Men den sak som jag har införskaffat nu som jag håller allra, allra mest kär är inget mindre än en rockring!

Ja. Det är sant. Jag är sexton år och går och köper en rockring. För att jag så gärna vill ha en. Nu är det ju förstås så att jag ska vara med i ett dansnummer där jag ska rocka rockring, och då kanske man kunde tro att det var därför jag köpte en. Men se, så är det inte! Fast det är ju ändå tack vare det där dansnumret som min kärlek och glädje till rockringandet har väckts, det måste jag erkänna...

Men. Jag strövade helt enkelt omkring i Centrum, och så slog det mig att  "Fan, vad kul att ha en rockring..." Så jag smet in på BR, fem minuter senare kom jag ut igen med ett nöjt leende på läpparna. Måhända att jag var femtio spänn fattigare, men istället var jag nu stolt ägare till en rosarandig plastbit! Great success!

RSS 2.0