Ont, det gör ont
Det är psykiskt smärtsamt att inte få dansa när det är fysiskt smärtsamt.
Det är fruktansvärt frustrerande när man vill göra det man älskar mest och så får man inte. Man kan inte. När man dansar så är det så nästan jämt, dansare har ofta skador och måste avstå från träningen. Första dansklassen i skolan så fick alla dra sina skador och diverse problem, så att vår lärare visste om det och så. Det var helt galet, och med tanke på hur vanligt det är med skador! Alltså, det var översträckta ben, översträckta armar, onda ryggar, avslitna hälsenor, slatter, överbelastade knän, knän som hoppar ur led... och så vidare och så vidare.
Ja, det är en hälsosam konstform vi håller på med, vi dansare. Själv så har jag ju då fått nya problom, utöver mina knän. Det är ju då mina kära benhinnor på framsidan av smalbenen som är lite trixiga (läs: gör ont) Och för att detta inte ska bli värre då, benhinneinflammation kanske inte är det roligaste, så måste jag sträcka ut vaderna noga och träna upp musklerna på framsidan. Sen har vi ju då saker jag inte får göra, och det är det som är det jobbiga. Jag får inte springa, inte gå upp på tå och inte hoppa, och detta gör mig en aning begränsad.
Och det är just det som gör mig så frustrerad. Förut har jag bara struntat i att det gör ont och kört på hundra procent ändå. Bara kopplat bort smärtan för att det är så kul. Inte så bra. Nu kan jag inte göra det längre. Jag måste lära mig att lyssna på min kropp när den säger ifrån, annars blir det ju bara ännu värre. Det är så svårt bara. Jag vill dansa!
Det är fruktansvärt frustrerande när man vill göra det man älskar mest och så får man inte. Man kan inte. När man dansar så är det så nästan jämt, dansare har ofta skador och måste avstå från träningen. Första dansklassen i skolan så fick alla dra sina skador och diverse problem, så att vår lärare visste om det och så. Det var helt galet, och med tanke på hur vanligt det är med skador! Alltså, det var översträckta ben, översträckta armar, onda ryggar, avslitna hälsenor, slatter, överbelastade knän, knän som hoppar ur led... och så vidare och så vidare.
Ja, det är en hälsosam konstform vi håller på med, vi dansare. Själv så har jag ju då fått nya problom, utöver mina knän. Det är ju då mina kära benhinnor på framsidan av smalbenen som är lite trixiga (läs: gör ont) Och för att detta inte ska bli värre då, benhinneinflammation kanske inte är det roligaste, så måste jag sträcka ut vaderna noga och träna upp musklerna på framsidan. Sen har vi ju då saker jag inte får göra, och det är det som är det jobbiga. Jag får inte springa, inte gå upp på tå och inte hoppa, och detta gör mig en aning begränsad.
Och det är just det som gör mig så frustrerad. Förut har jag bara struntat i att det gör ont och kört på hundra procent ändå. Bara kopplat bort smärtan för att det är så kul. Inte så bra. Nu kan jag inte göra det längre. Jag måste lära mig att lyssna på min kropp när den säger ifrån, annars blir det ju bara ännu värre. Det är så svårt bara. Jag vill dansa!
Jäklar i min låda
Igår hade Alice sitt sextonårskalas. (Söder möter Huddingekalas) Det var rätt trevligt. Ja, tills det började ramla in massa folk som hon inte kände och som inte kände henne. Men har man hemmafest så har man. Det hände ingenting jättejobbigt eller hemskt som hände, men är det så synd att se att folk är så respektlösa. Jag blir lika förvånad och besviken varje gång. Tursamt nog så visade det sig att Alice var en jäkel på att köra ut obehöriga ur huset. Men sen så njuter hon ju av att bossa runt med folk också, så det var väl ingen större överraskning.
Det blev faktiskt inga bra bilder alls från kvällen. Tyvärr alltså. Kameran var med men åkte bara upp typ två gånger och då blev bilderna bara bläh. Men här är i alla fall en suddig en på Alice i sin Hello Kitty-partyhatt och med paraplydrink! Fancy, fancy!
Det har bara börjat
Tiden bara flyger iväg och imorgon är det fredag. Herregud... Och inte blir man yngre heller. He he he. Igår var som sagt en bra dag, en glad dag. Speciellt på kvällen... ;)
Jag var på teater igen. Anledningen till att jag kan gå på teater så mycket är att min kompis Aron, (som jag har vuxit upp med) hans mamma jobbar på Stadsteatern och brukar få ett tjugotal biljetter till olika premiärer och genrep och så. Och då brukar hon bjuda med mig och ibland brukar hon också fråga om jag har några vänner som vill hänga på. Så Nadja brukar följa med ibland, och nu har ju massa teatermänniskor i min klass som mer än gärna går på gratis teater.. Så igår följde Nadja och Sophia, Moa och Marcus med och såg Barabbas. (På bilden är vi på väg dit... vi kom för sent, det var mycket, mycket pinsamt. Vi skämdes massor)
Idag är det torsdag och då är det tre timmar dans på schemat. Kärlek, kärlek. Idag hade vi kontaktimpro i grupper om sex, och vi skulle blunda. Det var hur kul som helst! Allting gick faktiskt mycket lättare och smidigare när man inte såg någonting. Jag och Lova lyckades tydligen göra någoting ashäftigt, hon lyfte upp mig med hjälp av ena foten bara och jag var typ i spagat i luften... Eller hur det nu var. Jag hörde bara hur alla skrek helt plötsligt. Och det var ju kul, men man hade ju velat se det själv. :P
Nio av fjorton fantastiska dansare i min klass!
Jag var på teater igen. Anledningen till att jag kan gå på teater så mycket är att min kompis Aron, (som jag har vuxit upp med) hans mamma jobbar på Stadsteatern och brukar få ett tjugotal biljetter till olika premiärer och genrep och så. Och då brukar hon bjuda med mig och ibland brukar hon också fråga om jag har några vänner som vill hänga på. Så Nadja brukar följa med ibland, och nu har ju massa teatermänniskor i min klass som mer än gärna går på gratis teater.. Så igår följde Nadja och Sophia, Moa och Marcus med och såg Barabbas. (På bilden är vi på väg dit... vi kom för sent, det var mycket, mycket pinsamt. Vi skämdes massor)
Idag är det torsdag och då är det tre timmar dans på schemat. Kärlek, kärlek. Idag hade vi kontaktimpro i grupper om sex, och vi skulle blunda. Det var hur kul som helst! Allting gick faktiskt mycket lättare och smidigare när man inte såg någonting. Jag och Lova lyckades tydligen göra någoting ashäftigt, hon lyfte upp mig med hjälp av ena foten bara och jag var typ i spagat i luften... Eller hur det nu var. Jag hörde bara hur alla skrek helt plötsligt. Och det var ju kul, men man hade ju velat se det själv. :P
Nio av fjorton fantastiska dansare i min klass!
Men tjena
Hej! Jag finns! Jag lever! Ja, det är säkert. Onsdagar brukar inte vara dagar jag gillar direkt. Höstmörkret och allt höstigt som gör att man känner sig en smula hopplös. Ja, det gör ju inte direkt saken bättre.Men den här onsdagen... ja, den var ju riktigt trevlig!
Lycka.
Lycka.
En liten present
Jag och min mamma har haft lite quality time idag. Om jag tänker efter så träffar jag inte min familj speciellt mycket under veckorna. Så det var trevligt! Vi fikade lite och shoppade lite på Skrapan Basaren och så pratade vi en massa. (bland annat om det som föregående inlägg handlar om) Jag köpte en del grejer idag som jag behöver, till exempel en ny necissär. Men även lite grejer som jag inte behöver alls lika mycket. Läs kläder. Fyndade ett par t-shirtar på OneOff. En var ekologisk faktiskt... Och så köpte jag lite ekologiskt, bio-dynamiskt godis. Mums...
Men eh, ja, det jag skulle berätta var att när jag kom hem igen så stod det en ny garderob i mitt rum! Och då menar jag inte en ny lika med att den gamla var borta. Utan min pappa hade fyndat en garderob på blocket som är likadan som den jag redan har. Han har klagat en tid på att mina kläder ligger överallt i mitt rum och då har jag klagat tillbaks på att de faktiskt inte får plats i min garderob! Den är faktiskt jätteliten.
Så då bestämde han sig för att jag skulle få en ny garderob. Så nu har jag två. Yeah!
Men eh, ja, det jag skulle berätta var att när jag kom hem igen så stod det en ny garderob i mitt rum! Och då menar jag inte en ny lika med att den gamla var borta. Utan min pappa hade fyndat en garderob på blocket som är likadan som den jag redan har. Han har klagat en tid på att mina kläder ligger överallt i mitt rum och då har jag klagat tillbaks på att de faktiskt inte får plats i min garderob! Den är faktiskt jätteliten.
Så då bestämde han sig för att jag skulle få en ny garderob. Så nu har jag två. Yeah!
Nej tack.
I början på den här sommaren blev jag tillfrågad av en jag känner om jag ville hjälpa till och servera på hennes mammas fyrtioårsfest. Självklart sa jag ja, även om jag inte känner eller ens knappt träffat födelsedagsbarnet i fråga. Lite extrajobb tackar man inte nej till liksom!
Sedan visade det sig att det inte alls var frågan om att jag eller någon annan som skulle hjälpa till skulle få betalt. Oj då, tänkte jag. Var jag lite naiv där som förväntade mig lite cash för en helkvälls arbete? Det har jag i alla fall fått alla andra gånger jag har serverat på fester. Till och med på min mammas femtioårsfest förra året, fastän jag inte begärde det. Det brukar man väl få? Eller?
Är det rent ut sagt den här mamman som är naiv, som tror att en ung tjej som hon inte känner och som inte känner henne ska jobba för henne helt gratis? Bara sådär? Hm...
Nej, jag jobbar inte gratis. Det är skillnad på att att göra en tjänst åt någon man känner och tycker om och på att arbeta gratis åt någon man inte har en minsta lilla relation till. För det är ett arbete, som inte är helt lätt. Visst var supertrist att behöva ringa till min kompis och förklara för henne att jag drar mig ur, fast än jag har lovat och fast än festen äger rum redan på lördag. Jag ville absolut inte göra någon upprörd eller sur. Det var inte min avsikt alls.
Om det hade varit så att jag tyckte att det var kul att hjälpa till på fester så fine. Men ärligt talat, så roligt är det inte att plocka bort disk efter andra människor. Jag har gjort det ett par gånger nu. Och det känns jättetrist att det skulle bli så här, det är inte alls likt mig. Det har lite med det att göra också - jag har låtit mig utnyttjas tillräckligt under mitt liv. Någon måtta får det faktiskt vara.
Sedan visade det sig att det inte alls var frågan om att jag eller någon annan som skulle hjälpa till skulle få betalt. Oj då, tänkte jag. Var jag lite naiv där som förväntade mig lite cash för en helkvälls arbete? Det har jag i alla fall fått alla andra gånger jag har serverat på fester. Till och med på min mammas femtioårsfest förra året, fastän jag inte begärde det. Det brukar man väl få? Eller?
Är det rent ut sagt den här mamman som är naiv, som tror att en ung tjej som hon inte känner och som inte känner henne ska jobba för henne helt gratis? Bara sådär? Hm...
Nej, jag jobbar inte gratis. Det är skillnad på att att göra en tjänst åt någon man känner och tycker om och på att arbeta gratis åt någon man inte har en minsta lilla relation till. För det är ett arbete, som inte är helt lätt. Visst var supertrist att behöva ringa till min kompis och förklara för henne att jag drar mig ur, fast än jag har lovat och fast än festen äger rum redan på lördag. Jag ville absolut inte göra någon upprörd eller sur. Det var inte min avsikt alls.
Om det hade varit så att jag tyckte att det var kul att hjälpa till på fester så fine. Men ärligt talat, så roligt är det inte att plocka bort disk efter andra människor. Jag har gjort det ett par gånger nu. Och det känns jättetrist att det skulle bli så här, det är inte alls likt mig. Det har lite med det att göra också - jag har låtit mig utnyttjas tillräckligt under mitt liv. Någon måtta får det faktiskt vara.
Jag har en sån sorglig känsla i magen
Det blev många bilder idag! Den här bilden föreställer Klara i Alperna. Hon är ute på äventyr hon, jag avundas henne något så enormt mycket. Hon ringde upp min mamma från Frankrike idag, för att gratta henne på födelsedagen. Alla skulle ju naturligtvis prata med henne dåra. Men inte jag. Orkade inte. Men jag råkade höra hennes röst genom telefonen när hon pratade med farmor, och det var jättejobbigt. Jag har börjat sakna henne sådär äckligt mycket igen. Jag kom på nyss hur länge hon har varit borta och hur mycket hon har missat. Det har hänt en del saker i mitt liv som jag så gärna hade velat att hon skulle ha tagit del av. Och jag hade gärna velat ta del av hennes liv och allt hon har gjort där ute i vida världen. Men man kan inte alltid få som man vill...
Min fina, fina Klara. Fy fan vad jag saknar henne.
Min fina, fina Klara. Fy fan vad jag saknar henne.
Förra lördagen spexade jag loss med Nadjuffen...
det var roligt det!
Tiden går
Fan vad tiden går fort.
Helt plötsligt är det helg igen... Vart tog hela veckan vägen? Tiden går fort när man har roligt. Och har en väldig massa att göra hela tiden. Ja, det har varit en asnajs vecka, de flesta veckorna är ju så nu för tiden.
Jag kommer dock knappt ihåg vad som hände i måndags. Jag antar att jag var upptagen med att passa barn och plugga engelska, om jag inte minns helt fel.
I tisdags hade tvåorna och treorna gjort fika till ESettorna. Vi satt i en stor ring och så fick var och berätta vad de hette, vilken klass de gick i och någonting de tyckte om. Ännu en fin Södra Latintradition! Efter skolan träffade jag Alice efter skolan, första gången på typ tre veckor. Det var trevligt. Jag blev glad av det.
I onsdags hade jag matteprov, det gick väl okej. Sen var jag hos min sångpedagog. Hon är en rolig prick hon.. Och så satt jag som sagt och "pluggade" kulturhistora resten av kvällen.
I torsdags blev inte mycket plugg gjort. Efter skolan käkade jag middag på Tacobar med Marcus och Lova och sen gick vi till Stadsteatern och såg Tre Systrar på Unga Klara, tillsammans med bland annat mamma, Kajsa och Nadja. Den var jävligt bra faktiskt. Tråkigt nog så var jag så fruktansvärt trött att jag somnade och missade slutet helt.
Igår, fredag, slutade vi tidigt, 13.10. Jag satt i kvar i skolan jättelänge och pratade med folk och sen träffade jag Alice igen. Vi kollade på hår. Eh. Ja. Och senare på kvällen gick jag på bio med Gabriella och Marcus. Vi såg Patrik 1,5 på Saga. Den var jättefin! Seeen så tog vi en snabbfika och sen så följde Marcus mig heeela vägen hem. Alltså hela vägen. Från Centralen till Huddinge till min dörr i Sörskogen. Sen fick stackaren gå hela vägen från mig till centrum för att bussarna hade slutat gå.Och, han bor i Nacka! :P
Idag, lördag, fyller min mamma femtioett och min farmor åttiofem så det blir lite kalas här sen i eftermiddag. Men först ska jag jobba! Kul, kul! ,Åh just det! Jag måste lämna tillbaks böcker på biblioteket också! Det får jag verkligen inte glömma bort...
Jag kommer dock knappt ihåg vad som hände i måndags. Jag antar att jag var upptagen med att passa barn och plugga engelska, om jag inte minns helt fel.
I tisdags hade tvåorna och treorna gjort fika till ESettorna. Vi satt i en stor ring och så fick var och berätta vad de hette, vilken klass de gick i och någonting de tyckte om. Ännu en fin Södra Latintradition! Efter skolan träffade jag Alice efter skolan, första gången på typ tre veckor. Det var trevligt. Jag blev glad av det.
I onsdags hade jag matteprov, det gick väl okej. Sen var jag hos min sångpedagog. Hon är en rolig prick hon.. Och så satt jag som sagt och "pluggade" kulturhistora resten av kvällen.
I torsdags blev inte mycket plugg gjort. Efter skolan käkade jag middag på Tacobar med Marcus och Lova och sen gick vi till Stadsteatern och såg Tre Systrar på Unga Klara, tillsammans med bland annat mamma, Kajsa och Nadja. Den var jävligt bra faktiskt. Tråkigt nog så var jag så fruktansvärt trött att jag somnade och missade slutet helt.
Igår, fredag, slutade vi tidigt, 13.10. Jag satt i kvar i skolan jättelänge och pratade med folk och sen träffade jag Alice igen. Vi kollade på hår. Eh. Ja. Och senare på kvällen gick jag på bio med Gabriella och Marcus. Vi såg Patrik 1,5 på Saga. Den var jättefin! Seeen så tog vi en snabbfika och sen så följde Marcus mig heeela vägen hem. Alltså hela vägen. Från Centralen till Huddinge till min dörr i Sörskogen. Sen fick stackaren gå hela vägen från mig till centrum för att bussarna hade slutat gå.Och, han bor i Nacka! :P
Idag, lördag, fyller min mamma femtioett och min farmor åttiofem så det blir lite kalas här sen i eftermiddag. Men först ska jag jobba! Kul, kul! ,Åh just det! Jag måste lämna tillbaks böcker på biblioteket också! Det får jag verkligen inte glömma bort...
Wednesdays..
Här sitter man, en trevlig onsdagkväll och pluggar kulturhistoria. Jag tycker egentligen att det vi håller på med just nu, det gamla Egypten, är rätt intressant. Men det här med att plugga, det har aldrig varit min grej riktigt. Jag inser ju att jag måste ta tag i det nu för jag klarar inte av gymnasiet annars. Det räcker inte med fotografiskt minne. Och jag vill ju faktiskt att saker och ting ska gå in i huvudet och sedan stanna där.
Men här sitter man... Jag tänkte beställa en skoltröja. Fy fan vad de är snygga alltså. Det är American Apparelltröjor. Det ni. Jag ska köpa den där till höger. Mums.
Men här sitter man... Jag tänkte beställa en skoltröja. Fy fan vad de är snygga alltså. Det är American Apparelltröjor. Det ni. Jag ska köpa den där till höger. Mums.
Morgonstund
Vad kan jag förvänta mig av denna tisdag? Fan vet. Om allt går som planerat så kan det bli riktigt spännande. Som planerat. Jag har planerat att vad som helst kan hända. Jag tänker inte bli chockad i alla fall. Jag är förbi chock och förvåning. Ingenting är omöjligt längre.Jag har börjat på ett nytt kapitel. Hehu, om ni nu inte har märkt det. Ett gladare, lyckligare kapitel. Och jag har kommit på att jag ska sluta ursäkta mig själv för att jag är så mycket gladare än jag varit på länge. Är inte jag värd det? Jävla svenskar som inte kan unna varandra lycka. Eller? Jag vill ju att du ska vara glad. Och du också. Och du. Såklart. Så varför får inte jag? Har jag inte ursäktat mig tillräckligt?
Jag ska sluta tycka synd om mig själv och jag ska sluta att sikta högre än jag faktiskt kan nå. Jag kan komma två eller femma eller kanske till och med sist. Det gör ingenting. Det är okej. För mig också. Låter inte det som en bra framtidsplan?
And yes, it is a new bild of me, vilket betyder att the lugg is back. Jag passar ju tydligen i det. So why not? Jag gillaren.
Till sist, bara för att vara lite övertydlig sådär: Whao, I feel good, dudududududu!
Det gör jag faktiskt.
Vackra, viktiga, intelligenta ord
Inget från mig idag, förutom ett litet bloggtips...
Läs Sophias blogg! Sophia går i min klass, fast i teaterlinjen. Förutom att hon är grym på att spela teater så är hon äckligt duktig på att skriva så man blir berörd. Hon har en blogg och den är fantástico. Läs den. Läs den nu. Nuu!
Läs Sophias blogg! Sophia går i min klass, fast i teaterlinjen. Förutom att hon är grym på att spela teater så är hon äckligt duktig på att skriva så man blir berörd. Hon har en blogg och den är fantástico. Läs den. Läs den nu. Nuu!
Så var man en liten aning rikare...
Den här helgen har faktiskt varit rätt så jävla najs! I fredags var jag hemma hos Moa i min klass med lite folk från kääära ES1A. Det var den bästa kvällen på mycket länge. Jag börjar inse mer och mer hur pass starka och fina människor det går i min klass. Varje dag händer det något nytt som lyser upp höstmörkret en aning. I takt med att jag lär känna folk bättre och bättre så tycker jag bara mer och mer om dem! Tre år is not enough! :)
Det var i alla fall ashärligt, och Moa bodde i en grym etagevåning på Fridhemsplan som var helt to die for. Vi bestämde oss för att starta ett dans- och teaterkollektiv i en liknande lägenhet när vi går ut gymnasiet.
I lördags plockade jag och familjen upp Nadja från dansen i vid ett och sen bar det av ut på landet. En granne där hade 40årskalas och jag och Nadja hjälpte till. Det var helt galet mycket att göra och rätt så kallt för festen var i en lada och.... eh, jag vet inte om ni har märkt det men det är liksom inte sommar längre. Men det var kul ändå! Nadjuffen och jag överrasskade med ett dansnummer under middagen och drog upp födelsedagsbarnen på "scenen" för att jamma lite! Det var sjukt uppskattat!
Idag har vi sovit så gott som hela dagen. Feeett skönt, men jag vet inte hur jag ska lyckas somna ikväll. Vi åkte tillbaks in till stan (sexhundra spänn mindre fattig) för att dansa med C-gruppen. Fan vad kul det är!! Jag vill ha meeeer!
Nu ska jag plugga spanska. Tjoflöjt!
Hoppsan
Idag har jag hoppat på Lovas huvud.
Bulle!
Skolfoto ES1A. Tema Prettosöder! Ganska obvious huh?
Fortfarande tacksam
Så seriöst allting blev helt plötsligt. Känner jag. Jag knappt sätta mig ner på en stol utan att känna prestationsångest. Paranoida, irriterande och omotiverat överstressade lilla Saga. Jag vet att det bara har gått fyra veckor in på terminen, men när vi till och med har fått en terminsplanering och betygskriterier för dansen så börjar det sjunka in. Det är för fan allvar nu. No more playing around.
Sen är det ju september och höst med allt vad det innebär. Höstdepression. Känns på den ni. Har aldrig varit min grej, riktigt. Det gäller att tänka positivt. Don't worry, be happy. Det är min filosofi. Har inte varit så bra på det tyvärr, men jag känner att det börjar ta sig. Lite grann. På vissa punkter. Jag håller på att finna mig själv lite hära. Klyyyshaaahahahaa... Nej men. Va i helvete. Jag är jag, vad fan ska jag göra åt saken?
Vad som gör mig glad nu för tiden, det är väl ganska uppenbart? Det går inte att låta bli att njuta innuti den där jävla tegelbyggnaden, det går bara inte.
Sen är det ju september och höst med allt vad det innebär. Höstdepression. Känns på den ni. Har aldrig varit min grej, riktigt. Det gäller att tänka positivt. Don't worry, be happy. Det är min filosofi. Har inte varit så bra på det tyvärr, men jag känner att det börjar ta sig. Lite grann. På vissa punkter. Jag håller på att finna mig själv lite hära. Klyyyshaaahahahaa... Nej men. Va i helvete. Jag är jag, vad fan ska jag göra åt saken?
Vad som gör mig glad nu för tiden, det är väl ganska uppenbart? Det går inte att låta bli att njuta innuti den där jävla tegelbyggnaden, det går bara inte.
Idag känner jag att jag är lyckligt lottad.
Sovaaaa
Måndagar är tröttsamma dagar. Just den här måndagen har dock varit rätt kul i sig, men man kommer inte ifrån att skoldagen avslutas med en timme och tjugo minuter smärtsam spanska. Vi fick tillbaka vårat diagnostiska test vi gjorde för några veckor sedan. Och det var illa. Riktigt, riktigt illa. Bara fyra av oss hade lyckats få godkänt ens. Jag var inte en av dem. Tur som fan att det inte är betygsgrundande.
Sen ligger spanskan så jävligt till också. Sista lektionen på måndagar som är ren teoridag och åtta noll noll på onsdagar då vi också bara har teori. Heeela dagen. Jag hatar det. Jag vill ju kunna snacka spanska såklart, men... Och sen att det ska gå på det individuella valet också! Jag är så nära på att sluta spanskan och få sovmorgon på onsdagarna istället. Men nej. Jag är en kämpe.
Dessutom så får jag inte hoppa av för min mamma...
Just nu
Just precis nu känner jag mig så full av kärlek och tacksamhet
att det känns lite som att jag drömmer.
Vill man vara fin får man lida som in i helvete
Det var så oerhört charmigt att ta ett tåg från insparken igår som det inte gick någon buss till. Jag hade att välja mellan att vänta på nästa buss i en timme och tio minuter eller att gå hem. Jag valde det sistnämda. Men eftersom jag hade så fruktansvärt ont i fötterna efter att ha dansat runt i mina pumps hela kvällen (alltså ren och skär smärta!) så fick jag gå i strumplästen hela vägen. Det var kallt. Det var kallt och blött och inte alls kul.
Men ja, vad ska man säga? Insparken var okej. Det var OS i Kina-tema så man fick en goodiebag med chopsticks, komdomer och lyckokaka och lite annat smått och gott. Vi spelade rundpingis och dansade till livemusik. Jag ser fram emot bilderna som kommer att hamna på facebook på mig och Gabriella när vi ADHDdansade med någon snubbe... Det var kul, men det kan inte ha varit vackert...
Men ja, vad ska man säga? Insparken var okej. Det var OS i Kina-tema så man fick en goodiebag med chopsticks, komdomer och lyckokaka och lite annat smått och gott. Vi spelade rundpingis och dansade till livemusik. Jag ser fram emot bilderna som kommer att hamna på facebook på mig och Gabriella när vi ADHDdansade med någon snubbe... Det var kul, men det kan inte ha varit vackert...
Oh yeah!
Just for the record: Nollningen igår var skitkul! Både själva nollningen och efterfesten, som by the way var på en båt! Det kommer att bli svårt att toppa den sen nästa höst, när det är dags för 93:orna att börja gymnasiet.
Idag åkte vi till Historiska Muséet med kulturhistorian. Det var första gången jag har varit på ett muséeum med en klass som verkligen var intresserad. Det var ashärligt! Sen efter skolan satt jag på medis med Aron en stund för att sen åka in till Huddinge och fika med Jenny och Linde. Mycket trevligt, mycket trevligt. Sen drog jag och vickade för Stina och trodde att klassen var en kvart längre än vad den egentligen var - så jag missade min buss med typ två minuter.
Men min kära mor kom och hämtade mig och nu är jag egentligen skitstressad för jag ska käka och duscha och fixa mig jättesnabbt för att sen åka iväg till Münchenbryggeriet på Södras inspark! Om femtio minuter går bussen... Damtamtaaaam!
Idag åkte vi till Historiska Muséet med kulturhistorian. Det var första gången jag har varit på ett muséeum med en klass som verkligen var intresserad. Det var ashärligt! Sen efter skolan satt jag på medis med Aron en stund för att sen åka in till Huddinge och fika med Jenny och Linde. Mycket trevligt, mycket trevligt. Sen drog jag och vickade för Stina och trodde att klassen var en kvart längre än vad den egentligen var - så jag missade min buss med typ två minuter.
Men min kära mor kom och hämtade mig och nu är jag egentligen skitstressad för jag ska käka och duscha och fixa mig jättesnabbt för att sen åka iväg till Münchenbryggeriet på Södras inspark! Om femtio minuter går bussen... Damtamtaaaam!
ES0A
Ja, imorgon är det då dags för min klass att "nollas." Vi har ju då inte fått veta så mycket, vi har bara fått punga upp en massa jävla casch för att ens få komma. Så jag hoppas verkligen att det blir kul. Men det tror jag. Den information vi har fått är vi ska vara på Södermalmstorg 18.00 prick. Iklädda oömma kläder. Vi har bestämt oss för att oömma kläder är fotollskläder. Bara för att tvåorna för början sa att det var "fotbollsturnering". Så vi kör stenhårt på det!
Well, well... Wish me luck!
Och så oerhört snälla som tvåorna och treorna är så har de här gjort en liten informationsfilm om hur livet är på dans-och teaterlinjen. I alla fall hur det är för killarna...
Well, well... Wish me luck!
Och så oerhört snälla som tvåorna och treorna är så har de här gjort en liten informationsfilm om hur livet är på dans-och teaterlinjen. I alla fall hur det är för killarna...
Och så har jag jätteont i ryggen!
Tisdagar är trevliga dagar! Kanske för att jag bara har matte och dans på tisdagar...? Ja, det är nog därför. Heh. Och så har vi ju klassråd också!
Idag på klassrådet bestämde vi vad vi ska ha för tema på skolfotot. Och ja. Eh. Vi ska vara klädda i svarta kultursnobbkläder, ja men ni vet, smala jeans och basker. Typ. Polotröja... Ja, och sen så ska vi hålla i varsin bulle från caféet för de är så fantastiskt goda och för att vi gillar att vråla "Bulle! Bulle! Bulle!" så fort vi går på rast. Fråga mig inte varför. Jag vet inte varför.
Men det var inte det jag ville prata om! Jag skulle berätta att jag åkte hem till Aron efter skolan idag och att det var jättejättetrevligt och att jag har saknat den människan jättemycket. Han må vara konstig men hos Aron är man trygg. Det känns så bra att veta att han alltid finns där liksom... :)
Och sen skulle jag säga att jag gjorde illa fossingarna på Danscenter sen, men vem bryr sig? Nu ska jag duscha och kolla på finalen av American Idol! Heja David!
Kära Dagbok
Jag fick två små pärmar med en massa tomma, linjerade blad i idag av min kära mor. De är från USA och ser lite annorlunda ut mot pärmarna vi är vana vid här i Sverige. Lite mindre och mer kompakta, och så har de tre hål, liksom. Istället för fyra.
Spela roll hur de ser ut, det var bara det att så fort jag såg dem började det klia i fingrarna på mig! Jag vill börja skriva igen! Jag var jätteduktig på att föra dagbok när jag var mindre, men inte längre. Jag skriver ju här så klart, men det är inte samma sak som att ha riktiga rader på riktiga papper att skriva på med en riktig penna. Spåren jag lämnar efter mig blir mer äkta, mer fysiska och mer på riktigt när jag skriver dem för hand än trycker på några pluppar på ett tangentbord. Sen så är det så mysigt att bläddra i gamla dagböcker! Myyycket mysigare än att kolla arkivet på krullet och helgonet. Till exempel.
Sen så finns det lite i mig som längtar ut, som jag inte kan släppa ur mig här, också. Inga chockerande hemligheter direkt, så intressant är jag verkligen inte. Men ändå. Ibland måste det ut, och eftersom jag är så pass dålig att tala om för en annan person rent verbalt hur jag mår så känns ju papper och penna som det rätta för mig.
Så. Dagboksförandet ska plockas upp igen.
