Ett kärt återseende

Fina, underbara Elin kom och hälsade på mig idag. Vi bakade kladdkaka och tittade på film och så pratade vi ut. Det är någonting med Elin, det har alltid känts så bra att prata med henne. Jag saknar så sjukligt mycket att ha sällskap med henne till och från skolan. Det var egentligen så vi lärde känna varandra, och de samtalet vi hade då gav mig så otroligt mycket. Elin är världens bästa lyssnare, och så är hon inte alls rädd för att dela med sig av vad hon själv tycker och tänker. Jag litar på henne i allt. Faktiskt.

Hon bor en minut ifrån mig, och det är så himla löjligt att vi inte träffas oftare. Men det blir ju som det blir, hon har lika mycket för sig som jag. Man kan bara göra så gott man kan. Jag vill bara inte försumma de få vänner jag har kvar från grundskolan. Alltså, de få jag vill ha kvar. Jag kan räkna upp dem på ena handen, fler än så är det inte.


Inget mera snorgult


Men tjaa, snygg bild hörrudu! Kanske inte va? Pappan och brodern kom hem från Spanien idag och hade med sig en icke längre fungerande systemkamera. Om jag bortser från att det ömmar lite i mitt hjärta att den har gått sönder så kan jag inte låta bli att känna någon slags skadeglädje där, eller snarare triumf. Det brukar annars vara jag som går under namnet "Kameramördaren" i vår familj, men nu har min pappa tagit efter. Två kameror i hans ägo döda på mindre än ett år. Way to go, dad! Jag tog i alla fall sönder mina två inom loppet av två år, så han är den värsta av oss båda. Sådeså.

Jag hade ju kanske väntat lite grann på att systemisen skulle återvända hem så att jag kunde ta någon slags bild på mitt nymålade rum. Men nej, alltså. Det som fanns till hands var inte mycket att hänga i granen, och därav denna korniga lilla grej jag kallar "bild."

Men rummet är fint. Mycket fint. Nu är gitarren och centralenskylten (Det är en tjock, tung metallplatta  som jag har fått av min farbror som jobbar på Veolia, alltså föredetta Connex! I alla fall, jag råkade tappa den i golvet och då blev det ett stort hål! Inte så bra) uppe också, och skrivbordet utburet. Fast det syns ju inte. Något som syns är däremot de nya vita väggarna! Ni anar inte vilken lättnad det är att ha blivit av med det gula. Gult är fult. Vitt är fint.

JAG. MÅSTE. DANSA.

Jävlar alltså. Jag har nu inte dansat på två dygn och jag håller på att bli knäpp! Eftersom jag vet att jag inte kommer att ta några klasser på hela veckan (eftersom att det är lov och för att jag inte har tid!) så har jag blivit körd i huvudet. Allt jag kan tänka på är dansuppvisningen i HGYs aula om drygt en månad och produktionen som sätter igång i skolan nu efter lovet.

I mitt huvud går jag igenom de koreografier vi har fått lära oss i C-gruppen. Trots att det inte är så fruktansvärt mycket dansande för mig utan det handlar mest om att rocka rockring. Vilket inte är så avancerat, nej. Och så sitter jag och fantiserar om scenkläder och hur snygg jag ska vara på scen! Aahh...

Jag håller också på att (i huvudet) koreografera klart A3's nummer, och tänka ut vad de ska ha för scenkläder. Jag vill så gärna att de ska ha vit klänning på sig. Men hur stor är chansen att alla sexton har varsin vit klänning? Håll tummarna för det. Jag har faktiskt en vit klänning själv som någon av dem kan få låna, så behöver de bara fixa fram femton stycken.

När det gäller produktionen så är jag helt proppfull av idéer och vill bara sätta igång direkt! Dock tvivlar jag på att vi kommer att börja koreografera och sånt redan på tisdag, det är nog rätt mycket förarbete som ska bli klart först. Vi har i alla fall en handling, eller ja, ett tema snarare. Ett namn har vi också. O2. Alltså den kemiska beteckningen för syre. Kan förklara lite mer ingående en annan gång om vad det ska handal om.

Det jobbiga med produktionen är ju såklart att alla inte kommer kunna göra allt, det kommer att finnas en grupp som är ansvarig för koreografi, en för kostym, en för scenografi och så vidare. Och jag är en sån som vill göra allt för annars tror jag inte att det kommer att bli bra, och det funkar ju inte riktigt här. Jag måste ta mig i kragen. Men sen så kommer nästa problem: Om jag vill göra allt, vilken grupp ska jag då välja att vara i? Beslutsångest!

En annan rolig grej, så här apropå dans, är att min klass har blivit tillfrågad om vi vill dansa på Kinesiska ambassaden på det kinesiska nyåret! Självklart tackade vi ja (en teatrare fick vi med oss till och med) så nu håller vi på att lära oss traditionell kinesisk dans med lyktor och trummor och allt var det nu är. Det är skitkul! Och det bästa av allt: Vi kommer få vara med på kinesisk TV!!!!!!




Haha. Jamen, ni hör. jag har ju blivit helt knäpp. Jag måste dansa. Jag måste dansa NU!

Isn't she lovely



För att illustrera dagens aktivitet har jag valt att visa er en bild från i somras när jag målar gäststugan. Jag vet att jag är väldigt snygg, speciellt John Lennonbrillorna klär mig väldigt mycket. Tack, Kajsa, för denna underbara bild...

Dagens aktivitet: Ommålning av rum.

Väggarna i mitt rum har haft en förskräcklig vaniljgul färg så länge jag kan minnas och jag har velat måla om ungefär lika länge. Men jag har inte haft tid. Förrän nu! Så runt 11.00 imorse satte jag och underbara, fantastiska Nadja igång att spackla. Nu är hela första lagret klart och jag ska gå ner och börja på nästa strax.

Fina, fina Nadja! Det hade faktiskt aldrig gått utan henne för min pappa är i Barcelona och min mamma är ytterst upptagen! Nadjuffen går ju måleriprogrammet också, så det är ju perfekt! Man har till och med fått lite proffstips, och det är ju inte helt fel!

Nej, it's time to go back to work.

Maskerad!



Det blev inte Dorothy. Det blev hippie, som ni kanske ser.. :P Och bakom har vi Marcus som arab...

YEahhhh

Nu vet jag nästan helt säkert vad jag ska vara på markeraden ikväll! Dorothy i Trollkarlen från Oz! Lite gulligt sådär, men vad gör man? Det var detjag hade kläder till. Har ingen rutig klänning dock, men jag har Kajsas röda skor!

Jag ska iväg och jobba snart. Vilket betyder att jag ska iväg och förvirra mina små dansare ännu lite mer. Nej, jag hoppas saker och ting ordnar upp sig idag.

Aldrig mer se och bara njuta

Nu vet jag i alla fall vad jag inte ska bli när jag blir stor. Och det är dansanalytiker. Fy fan vad det är svårt! Jag kan inte skriva en dansanalys! Jag har suttit i flera timmar nu och det går bara inte! Fenomenologi hit, prioriterad gestalt dit och orienterad rymd och upplevelser och huvudslingor med utövare och rymd och element och allt vad det nu är... Svårt! Det är vad det är! 
Det löser sig nog säkert så småningom. Jag ska flumma ihop något, så blir det bra med det.





Du måste slå tillbaka. Hårt.


Idag var jag och min syster på tjuvlyssnats förhandsvisning av Låt den rätte komma in. Den var över mina förväntningar, men jag kan ändå tänka mig att boken är mer spännande än filmen. Har dock inte så stor lust att läsa den, nu när jag  vet hur det slutar!

Det är rätt chill den här veckan. Har bara en dansanalys att skriva. Apropå det: vi hade samtal med vår lärare i Dans och Gestaltning i tisdags, för att se var vi ligger och så. Till min stora förvåning så var han jättenöjd med mig, och jag fick höra massor av positiva saker som jag inte hade någon aning om. Jag trodde inte alls att jag presterade så bra i danssalen som han sa att jag gör, så det var uppfriskande att höra. Men tekniken behövde finslipas lite, jag måste ha mer kontroll över min kropp. Så det ska jag jobba på! Det är så kul att utvecklas!

Japp. Vad händer mer då? Ska se Cullbergbaletten på Dansens Hus på fredag (eller om det var torsdag...?), på lördag ska jag jobba och sen blir det maskerad plus dubbel födelsedagsfest. Jag tror jag vet vad jag ska vara nu men jag ska kika lite i min syrras garderob först. På lovet har jag inte mycket planerat, förutom två muséebesök och att jag ska måla om mitt rum. Vilket påminner mig om en grej... Haha! Hm...



Fantastic 'Fro



Ni kan ju inte annat än medge att jag i afro är det veckraste sedan Venus Milo. Det nya kvinnliga idealet, for sure. Jag vet att ni tänker det också! Jag vet det! Så erkänn!

Fototajm!

Alltså, jag måste bara visa lite bilder från i somras. Ja, jag var ju i Finland dåra, och besökte Mumindalen (fjärde gången för mig!) med mamma och två korta killar! Jag tänkte att jag skulle börja publicera lite fler bilder här i min bloggeliblogg. Så det blir lite liv i luckan, menar jag!








Liten solstråle!


Stinky was da man!








Min lille kusin körde stenhårt på ankminen.

Seg deg




Jag ser ut som en liten The Grudge wannabe idag, men det gör ingenting. Det är nämligen segosöndag och då spelar det inte riktigt någon roll hur man ser ut. Eller vad man ser ut som. Segosöndag betyder att man föreställer sig hela dagen som en trögflytande vätska, som hindrar en från att göra sakar och ting i normal takt. Lite som när man rör sig under vatten, fast ännu långsammare. Allt man gör går alltså väldigt segt och tar väldigt lång tid, om det ens blir gjort alls. Segosöndag. Alltså.

Det är också viktigt att man blir riktigt seg i skallen också. Det är där jag brukar ha problem. Mitt huvud är alltid fullt av mer eller mindre viktiga saker som surrar omkring och stör min livsharmoni. Lyckas man lägga lock för allt som surrar, om än bara för en dag, då kan man skatta sig lycklig.

Ganska dumt att ha segosöndag idag. Egentligen. Hade en del grejer som vore rätt skönt att ha överstökat, men what the häck. Kan göra dem en annan gång. Idag unnade jag mig lite seghet. Å så vare med det.


Min nya drog



Nuuu ska jag sätta mig med en fet kopp chailatte och käka en fet chiabata med brieost! MUMS! Jag älskar mat...

Sen någon gång lite senare idag ska jag leka med Jennifer och Alice! Mums igen!

Jag, jag, bara jag

























Äntligen fredag!

Så var den helvetesveckan slut. Tack så mycket. Dansen och skolan sliter på mig både fysiskt och psykiskt. Men än har jag inte kastat in handduken! Det är så tråkigt bara att man aldrig ska behöva få vara helt lugnt, att den där orokänslan alltid ska ligga och puttra nere i magen. Jag får ju skylle mig själv lite också, min studieteknik är ju inte den bästa. Det ska bli ändring på det dock, det har jag lovat mig själv. Men eftersom jag tog mig igenom högstadiet utan att behöva plugga mer än kvällen innan provet (eller skriva uppsatsen dagen innan deadline) så vet jag ju liksom inte hur man gör när man pluggar på riktigt!

Som sagt. Jag ska skärpa mig. För min egen skull.

Den här veckan med alla prov och läxor och inlämningar är i alla fall slut nu, idag var första gången på sjukt länge som jag inte hade väskan fullproppad med läxor på vägen hem. Skönt. Lite matte blir det dock i helgen, får inte halka efter där, eftersom Mattekurserna tar slut fortast. Men annars är jag ledig!



Måste bara berätta att jag och Alice åkte till vår gamla skola idag och hälsade på Janne och Helena! Det var faktiskt jätteroligt! De saknar oss jäääättemycket! Host. Eller inte.
Nu ska jag koreografera lite och sen ska jag iväg till Dansens Hus för att kolla på Cactus Bar med dansarna i min klass! Wei!

Livet är en fest

Judefekken igår var rolig, rolig, rolig! Att dansa omkring till Nationalteaterns ljuva toner och skåla i "champange" och lära sig den judiska trosbekännelsen är inte helt fel. Jag kände mig inte helt judisk dock, men tro mig, jag försökte! Jag höll ut utan socker i nästan tio dagar i alla fall! Jag här längtat så fruktansvärt mycket efter godis så jag började gårdagen med en kexchoklad som kära Alice köpte till mig. Men sen, när jag köpte lösgodis på kvällen och tryckte i mig så blev det värsta antiklimax! Första, och kanske andra godisen var god men sen mådde jag bara illa. Trist. Men kanske bra ändå, för nu är jag verkligen inte sötsugen längre.

Livet är en fest.
Håll med om det, folk och fe
Men om livet är pest
Fyllan värmer bäst




Bloggtorka

Den här veckan går för långsamt, tycker jag. Det gillar jag inte. Jag vill att det ska vara som föregående veckor, det är måndag och så knäpper man med fingrarna och så helt plötsligt är det fredag. That is how I like it.
Men nu har jag knäppt med fingrarna åtskilliga gånger och det är fortfarande onsdag.

Ja, ja.
Imorgon, torsdag, blir det mer teater. Colin Nutleys Cabaret, på Stora scen.
På fredag ska jag, om jag hinner, käka lunch på Globala Gymnasiet med Alice. De har ju grym vegetarisk mat där, till skillnad från Södra... Sen blir det till hjälpa Sophia lite med nyårsfesten för det ska ju bli judepartajande för hela slanten! Eller, ja, kanske inte riktigt hela slanten efter som jag ska upp tidigt nästa morgon. Har extra dansträning med C-gruppen och danslinje B från klockan 12.00 på lördag morgon och sen ska jag jobba direkt efter. Det lär bli kul men.. 12.00 en lördagmorgon! Ni förstår säkert varför det bär emot lite. På kvällen ska jag käka middag hos mig faster och sen ska vi se Footloose! Söndagen kommer att offras till mer skolarbete och mer dans.

Så. Nu vet ni. Nu behöver jag inte höra av mig förrän på måndag hä hää.

Ledsen

Jag blir galen! Det gör så ont, ont, ont i mina stackars ben! Varför ska jag behöva stå ut med det här? Jag vill ju bara kunna dansa och vara glad...

Sockret i mina drömmar

Jag måste bara säga att till min egen stora förvåning så går mitt judiska nyårslöfte helt strålande! Jag har varit helt sockerfri i fem dagar nu. Och med sockerfri menar jag verkligen No sugar addad nowhere everywhere! Ingen sylt till potatisbullarna, ingen ketchup på vegoburgaren (och ingen senap heller, för den delen!). Inget godis. Ingen glass. Ingen sötad youghurt, ingen müsli, ingen juice, ingen saft, ingen läsk. Alla de där självklara sakerna  är lika med big no, no. Sen så måste man ju läsa på innehållsförteckningen hela tiden för det är verkligen socker i allt. Helt galet.




Ha, ha, ha. Här sitter jag och skryter när vi alla vet att jag längtar sönder till på fredag! Jag är så sötsugen att jag är gråtfärdig. Men nej. Inte fan ger jag upp nu inte....

Quiero acorstarse ahora

Jag vet, jag är en dålig bloggare (Nej jag kan bara inte använda ordet bloggerska! Det är så fult. Jag vet inte varför, men fult är det.) men det är så mycket nu med allting. Man skulle kunna tro att esteter har det ganska soft i skolan men icke sa SödraNicke. Jag har suttit fastklistrad vid skolböckerna hela helgen. Det spelade dock ingen roll hur mycket spanska jag pluggade, provet idag gick ändå väldigt dåligt.

Det känns så fantastiskt kul att spanskan går så smidigt och lätt samtidigt som så gott som alla mina vänner hoppar av! Snart sitter jag där ensam. Jag och Loui Enrique... No me gusta español. Pero no puedo terminar por que mi madre dice "NO!". Comprendes?

Svikare!

Kulturen flödar

 


Mer teater idag. Yes box, idag såg vi Nathan den vise på Stadsteatern. Den var faktiskt jättebra och scenografin var grym! Dessutom var det ju rätt passande att se den just nu då den handlade bland annat om judar.

Apropå det, botdags-sockerlöftet går bra. Glömde dock bort mig vid lunchen idag och drack äppeljuice. Det var någon klunk bara, men ändå. Inte bra. Men nu har jag erkänt i alla fall! Och jag har ändå klarat av första dagen bra tycker jag! Imorse till exempel, åt jag gröt med äpple i. Bara en sån sak! Jag har inte heller köpt något i cafeterian i skolan eller fikat någonting på hela dagen, trots att mång "fiktillfällen" har dykt upp. Så det känns bra.

Nu väntar sängen och imorgon är det fredag! Är dock inte så pepp som sig borde, för denna helgen ska jag sitta med näsan i skolböckerna så mycket som det bara går. Halleluljah.

Rosh Hashana

Idag är det det judiska nyåret! Chazel tov! Det judiska nyåret (rosh hashana) firas den första dagen av den judiska månaden tishri, och i år råkar det inträffa idag, första oktober! Efter att man har skålat in det nya året följer tio botdagar, då det är meningen att man ska leva sunt och vara en god människa och tänka över sina synder och så vidare. På den tionde eller eventuellt den elfte dagen har man en stor fest som kallas försoningsfesten då man äter äpplen som har doppats i honung och andra söta saker som ska symbolisera en önskan om att det kommande året ska bli sött och gott.

Anledningen till att jag vet detta är att jag har två judinnor i min klass! En av dem håller på att fixa och trixa så att vi ska kunna hålla försoningsfesten nästa helg. Självklart ska jag delta! Idag bestämde jag mig också för att genomgå de tio botdagarna. Förutom att tänka över mina synder så ska jag även ge upp sötsaker. Det var ett ganska svårt beslut att ta, och jag vet inte hur jag ska klara av det riktigt. Jag älskar ju socker! Men det är bara att bita ihop, nu har jag ju lovat. Jag börjar dock inte förrän imorgon, så det första jag gjorde när vi slutade idag var att åka köpa en fet påse godis. Som jag nu sitter och proppar i mig. Mums.


För övrigt så hade vi idrottsdag idag. Vi gick runt Djurgårdsbrunnsviken i det här fina vädret. Det ni.

RSS 2.0