artichoke.blogg.se

Jag fick  två små pärmar med en massa tomma, linjerade blad i idag av min kära mor. De är från USA och ser lite annorlunda ut mot pärmarna vi är vana vid här i Sverige. Lite mindre och mer kompakta, och så har de tre hål, liksom. Istället för fyra.

Spela roll hur de ser ut, det var bara det att så fort jag såg dem började det klia i fingrarna på mig! Jag vill börja skriva igen! Jag var jätteduktig på att föra dagbok när jag var mindre, men inte längre. Jag skriver ju här så klart, men det är inte samma sak som att ha riktiga rader på riktiga papper att skriva på med en riktig penna. Spåren jag lämnar efter mig blir mer äkta, mer fysiska och mer på riktigt när jag skriver dem för hand än trycker på några pluppar på ett tangentbord. Sen så är det så mysigt att bläddra i gamla dagböcker! Myyycket mysigare än att kolla arkivet på krullet och helgonet. Till exempel.

Sen så finns det lite i mig som längtar ut, som jag inte kan släppa ur mig här, också. Inga chockerande hemligheter direkt, så intressant är jag verkligen inte. Men ändå. Ibland måste det ut, och eftersom jag är så pass dålig att tala om för en annan person rent verbalt hur jag mår så känns ju papper och penna som det rätta för mig.

Så. Dagboksförandet ska plockas upp igen.