Fortfarande tacksam
Så seriöst allting blev helt plötsligt. Känner jag. Jag knappt sätta mig ner på en stol utan att känna prestationsångest. Paranoida, irriterande och omotiverat överstressade lilla Saga. Jag vet att det bara har gått fyra veckor in på terminen, men när vi till och med har fått en terminsplanering och betygskriterier för dansen så börjar det sjunka in. Det är för fan allvar nu. No more playing around.
Sen är det ju september och höst med allt vad det innebär. Höstdepression. Känns på den ni. Har aldrig varit min grej, riktigt. Det gäller att tänka positivt. Don't worry, be happy. Det är min filosofi. Har inte varit så bra på det tyvärr, men jag känner att det börjar ta sig. Lite grann. På vissa punkter. Jag håller på att finna mig själv lite hära. Klyyyshaaahahahaa... Nej men. Va i helvete. Jag är jag, vad fan ska jag göra åt saken?
Vad som gör mig glad nu för tiden, det är väl ganska uppenbart? Det går inte att låta bli att njuta innuti den där jävla tegelbyggnaden, det går bara inte.
Sen är det ju september och höst med allt vad det innebär. Höstdepression. Känns på den ni. Har aldrig varit min grej, riktigt. Det gäller att tänka positivt. Don't worry, be happy. Det är min filosofi. Har inte varit så bra på det tyvärr, men jag känner att det börjar ta sig. Lite grann. På vissa punkter. Jag håller på att finna mig själv lite hära. Klyyyshaaahahahaa... Nej men. Va i helvete. Jag är jag, vad fan ska jag göra åt saken?
Vad som gör mig glad nu för tiden, det är väl ganska uppenbart? Det går inte att låta bli att njuta innuti den där jävla tegelbyggnaden, det går bara inte.
Idag känner jag att jag är lyckligt lottad.
Kommentarer
Trackback
