Ett kärt återseende
Fina, underbara Elin kom och hälsade på mig idag. Vi bakade kladdkaka och tittade på film och så pratade vi ut. Det är någonting med Elin, det har alltid känts så bra att prata med henne. Jag saknar så sjukligt mycket att ha sällskap med henne till och från skolan. Det var egentligen så vi lärde känna varandra, och de samtalet vi hade då gav mig så otroligt mycket. Elin är världens bästa lyssnare, och så är hon inte alls rädd för att dela med sig av vad hon själv tycker och tänker. Jag litar på henne i allt. Faktiskt.
Hon bor en minut ifrån mig, och det är så himla löjligt att vi inte träffas oftare. Men det blir ju som det blir, hon har lika mycket för sig som jag. Man kan bara göra så gott man kan. Jag vill bara inte försumma de få vänner jag har kvar från grundskolan. Alltså, de få jag vill ha kvar. Jag kan räkna upp dem på ena handen, fler än så är det inte.
