artichoke.blogg.se

Men tjaa, snygg bild hörrudu! Kanske inte va? Pappan och brodern kom hem från Spanien idag och hade med sig en icke längre fungerande systemkamera. Om jag bortser från att det ömmar lite i mitt hjärta att den har gått sönder så kan jag inte låta bli att känna någon slags skadeglädje där, eller snarare triumf. Det brukar annars vara jag som går under namnet "Kameramördaren" i vår familj, men nu har min pappa tagit efter. Två kameror i hans ägo döda på mindre än ett år. Way to go, dad! Jag tog i alla fall sönder mina två inom loppet av två år, så han är den värsta av oss båda. Sådeså.

Jag hade ju kanske väntat lite grann på att systemisen skulle återvända hem så att jag kunde ta någon slags bild på mitt nymålade rum. Men nej, alltså. Det som fanns till hands var inte mycket att hänga i granen, och därav denna korniga lilla grej jag kallar "bild."

Men rummet är fint. Mycket fint. Nu är gitarren och centralenskylten (Det är en tjock, tung metallplatta  som jag har fått av min farbror som jobbar på Veolia, alltså föredetta Connex! I alla fall, jag råkade tappa den i golvet och då blev det ett stort hål! Inte så bra) uppe också, och skrivbordet utburet. Fast det syns ju inte. Något som syns är däremot de nya vita väggarna! Ni anar inte vilken lättnad det är att ha blivit av med det gula. Gult är fult. Vitt är fint.