...och så intalar jag mig att det är ett rent nöje

Detta är andra gången den här terminen som jag skippar dansen för att plugga.

Va, vänta lite nu... När började jag prioritera skolan framför dansen? När blev spanskaglosor helt plötsligt det viktigaste här i världen? När tog jag mitt förnuft till fånga? När? Ah! Vad har hänt? Betygen är ju inte så viktiga var det ju? Eller...? Ska min uråldriga svensklärare få rätt? Måste jag ge upp all min fritid om jag vill ha lika göttiga betyg som i nian?


Jorå. Hundratjugosex glosor är nu inpressade i min hjärna. Ja. Skolan käkar upp mitt liv till frukost.







Förlåt, förresten, för alla dessa tre meningars-inlägg som bara handlar om hur jobbig skolan är. Perdon. På riktigt. Jag ska bättra mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0