Min vanliga otur
Jag hatar SL.
Jag åkte som vanligt pendeltåg till skolan imorse. Naturligtvis blev tåget innan det var dubbelt så många som skulle med mitt tåg. VI stod alltså ihoppressade som vakuumförpackade oliver. Jaha. Och? Det händer ju hela tiden.
Ja. Men! När vi väl kom fram till Södra Station där jag ämnade kliva av så öppnades inte dörrarna! Okej, tänkte jag, det är något fel på tåget, vi får nog vänta lite. Men så var det inte, det var nämligen bara "mina" dörrar som inte ville öppnas. Men det fattade inte jag förrän föraren sa "Dörrarna stängs" och vi åkte vidare. Jag fick alltså åka in till centralen för att sedan ta tunnelbanan in till Slussen vilket gjorde att jag kom försent till mitt efterlängtade glosförhör. Och nej, det satt ingen röd felanmäld-lapp på dörrarna. Så dum är jag inte.
Sedan så har jag väntat på två försenade bussar idag, sammanlagt blev det femtio minuter bortkastad tid och låt mig säga så är att det inte längre är behagligt att tillbringa tid utomhus! Nej. Det är kallt!
Och on top of everything så tappade jag naturligtvis mitt busskort mellan Food Market och busshållsplatsen! Jag svär på att det inte gick mer än trettio sekunder innan jag märkte att det var borta, men när jag gick tillbaks så fanns det ingenstans! Ingenstans! Och jag gick verkligen fram och tillbaka samma väg säkert tio gånger, och in i affären.
Men nej, det var borta. Ibland blir jag så trött på mig själv!
Ja. Men! När vi väl kom fram till Södra Station där jag ämnade kliva av så öppnades inte dörrarna! Okej, tänkte jag, det är något fel på tåget, vi får nog vänta lite. Men så var det inte, det var nämligen bara "mina" dörrar som inte ville öppnas. Men det fattade inte jag förrän föraren sa "Dörrarna stängs" och vi åkte vidare. Jag fick alltså åka in till centralen för att sedan ta tunnelbanan in till Slussen vilket gjorde att jag kom försent till mitt efterlängtade glosförhör. Och nej, det satt ingen röd felanmäld-lapp på dörrarna. Så dum är jag inte.
Sedan så har jag väntat på två försenade bussar idag, sammanlagt blev det femtio minuter bortkastad tid och låt mig säga så är att det inte längre är behagligt att tillbringa tid utomhus! Nej. Det är kallt!
Och on top of everything så tappade jag naturligtvis mitt busskort mellan Food Market och busshållsplatsen! Jag svär på att det inte gick mer än trettio sekunder innan jag märkte att det var borta, men när jag gick tillbaks så fanns det ingenstans! Ingenstans! Och jag gick verkligen fram och tillbaka samma väg säkert tio gånger, och in i affären.
Men nej, det var borta. Ibland blir jag så trött på mig själv!
Kommentarer
Trackback
