"Är det nån som är sur så är det inte jag!"
Järnspikar vilken bitterfitta jag blir när jag inte har ätit någonting på ett tag! Om jag är hungrig när minsta lilla sak inträffar som, låt säga, inte riktigt faller mig i smaken, då blir jag tio gånger värre än en GROVT förolämpad Lilla My.
Nu idag, efter träningen så fullkomligt kokade jag när jag kom hem. Varför är ju en helt annan historia. Som jag inte tänker ta upp. Hehe. Grejen är att det var på grund av en sån pinsam grej som inte har en sån stor betydelse alls, egentligen. Men det spelade ingen roll. Jag var sur. Det var först när jag kom hem som jag märkte att hur hungrig jag var och att det var därför jag gick runt som ett åskmoln.
Mina vänner. Detta är anledningen till att jag äter hela tiden. Detta är anledningen till att jag kallas Papperskorgen. ("Men Saga, det är ju bra att du äter upp våra rester. Då slipper vi ju slänga en massa mat!" "...Tack.") Detta, damer och herrar, är anledningen till mitt ack så tjocka beteende! Ja jag anser att man kan bete sig tjock utan att vara tjock, rent fysisk. Jag är inte tjock. Hade jag inte dansat så pass jag mycket som jag gör dock... Då hade ni fått se på fläsk!
Jag äter alltså dessa kopiösa mängder mat för att jag ska inte ska bli så odrägligt svår att stå ut med. Så egentligen så borde ni ju tacka mig! För att jag så oegoistiskt tänker på er i första hand! Är det inte fint? Aaaww...
Familjedrag, det där...
Näh, tror du det!?? :o
