Nu gör jag slut!

Jag  måste erkänna en sak: Jag har vänstrat lite med en annan blogg ett par dagar nu... Och det här med att ha två bloggar på samma gång, that's not for me. Så därför ska jag nu ta farväl av den här bloggen. Jag tänker inte skriva här mer. Det är sorgligt, jag vet, men tiden läker alla sår.

Alltså. Jag överger nu artichoke och bloggar istället under min kära mammas domän:

lillasyster.mammann.se

Tyll






KinaStina


"Det är värre att vara ingenting än att inte vara något"
Kristina, Kristina... Vad vore jag utan henne? Smartare.

One down, three to go

Det är över! Grupparbetet är done with och jag känner mig så lättad! Redovisningen gick till och med ganska bra. Så jag är ganska nöjd. Nu kan jag släppa det. Stryka det från min lista. Gå vidare.

Ni förstår inte hur glad jag är just nu! Jag har bara en historieuppsats, en dansanalys och en spanskaredovisning kvar. Sen är det ingenting mer den här terminen! Halleluljah! Dessutom har vi inga mattelektioner längre eftersom nationella var i tisdags och det är ju det de sätter betyget efter så där finns det ingenting mer att göra. Och engelskan är typ också slut redan. Och jag förstår inte vad vi ska göra mer i svenskan heller.... Så skolan är i princip slut! Sommar, sommar, sommar! Here I come!

Sexton skoldagar kvar

Har precis satt i mig en skål med keso, avokado och solrosfrön. Jag är helt klart influerad av hälsofreaket Nea, men det är ju gott så jag klagar inte! Om Nea skulle vara en maträtt skulle det vara keso med banan. Vilket jag åt igår i skolan. Men som sagt, det är ju gott!

Har suttit hela morgonen och förberett mig inför en redovisning i kulturhistoria som jag och fyra andra stackare ska hålla i idag. Vi har gjort ett grupparbete om nyklassicism. Det har faktiskt blivit mer och mer intressant med tiden, det här med nyklassicism (även om jag skrev i min facebookstatus igår att jag bajsar på det). Men är det lika intressant för de som ska sitta och lyssna på oss i en halvtimme? Jag undrar jag. De kanske somnar efter fem minuter, vilket i så fall är helt förståeligt. Faktiskt. Fast jag skulle ta det personligt, även fast det inte är mitt fel att vi blev tilldelade den tråkigaste epoken man kan tänka sig...

Som tur är har vi ju en fräsig powerpoint som säkert håller mina kära klasskamrater vakna! Det enda abret är väl att den inte är klar än... Men det ordnar jag på ett kick! (Hehe) Nu ska jag duscha, och sen bär det iväg till skolan! Jag kom ihåg att sjukanmäla mig idag också, woho!



Marats död. Av den nyklassicistiske konstnären Jacques-Louis David.

Fan då!

Jag är ju sjuk dåra och man måste ringa och sjukanmäla sig innan 12.00 i min skola, om frånvaron ska registreras. Men igår missade jag det eftersom att jag satt och skrev nationella mellan halv nio och halv ett så då blev det skolk på resten av den dagen. Idag lyckades jag sova ända fram till prick tolv. Så jag rusar såklart till telefonen, meeen det är såklart för sent. En minut över tolv är en minut över tolv. Så, ja, jag får ju skolk två dagar i rad nu. Damn.

Vilken tur att jag ska åka till skolan och göra grupparbete nu då! Då kan jag ju i alla fall få närvaro på sista lektionen! Yaaay.

Älskade grupparbete!

Det här med att arbeta i grupp har jag aldrig förstått mig på till hundra procent. Visst är det bra för att öva upp sin sammarbetsförmåga men nackdelarna väger upp detta, är jag rädd. Jag gillar att arbeta i par, eller möjligtvis tre och tre, men är man fler än fyra så kan det aldrig gå väl.

Antingen så hamnar man i en grupp där man är den som är mest ambitiös, där resterande gruppmedlemmar inte ser någonting negativt i att åka snålstjuts på ens eget arbete. Man vill göra så bra ifrån sig som möjligt, kanske satsar på ett MVG, men ingen annan är berädd att anstränga sig mer än vad som behövs för godkänt. Det är tungt, riktigt tungt, och det har jag varit med om så många gånger under min skoltid. Du tappar du ju lusten att göra någonting bra när ingen annan gör det, och när man vet att alla kommer få cred för ditt arbete. Dessutom kan man ju inte lägga sig på deras nivå, för det förlorar man ju själv på.

Eller så hamnar man i en grupp där alla är på samma ambitionsnivå som en själv. Det är så klart bättre än att man får göra allt själv, men kan ändå medföra en del komplikationer. Till exempel att en i gruppen "råkar" ta på sig lite mer arbete och då blir resten sura för då kanske den personen får all cred och därmed bättre betyg. Eller så kanske alla får prestationsångest och lägger därför arbetet på en superhög nivå, blir jättestressade och går in i väggen. Och det är ju inte heller bra. Sedan kan det också lätt uppstå en viss osämja här, eftersom allas personliga åsikt blir väldigt stark.

Och så vidare...
Vi håller på med grupparbeten i min klass just nu, i kulturhistoria. Vi är inte drabbade av något av överstående, vi har lagt oss på en behaglig nivå och fungerar väldigt bra ihop. Vårt problem är snarare att någon hela tiden är sjuk, så vi aldrig riktigt kan prata ihop oss i gruppen. Om man gör ett grupparbete så handlar det ju om ett sammarbete mellan samtliga personer i gruppen. Ju större gruppen är, desto större blir sannorlikheten att någon inte kan vara där. Som nu, Nora och jag ligger hemma med hög feber och kan inte komma till skolan. Så de andra tre i gruppen måste sammanställa allt och fixa powerpoint och hela baletten utan att vi kan vara med och påverka. Vi ska redovisa på torsdag, jag kommer inte vara för sjuk för att komma till skolan innan dess.

Hur ska detta gå?

Framtiden...

...ser ganska ljus ut.

10 maj - Lilla dansuppvisningen + audition till Tinas dansgrupp.
16 maj - Sista klassen med A3. Om det blir ett avsked är dock inte säkert än...
23 & 24 maj - Dansuppvisning i Huddinge gymnasiums Aula. Dansdansdans hela helgen.
25 maj - Statist på inspelningen av Oskyldigt Dömd med klassen. Så samlar ES1A in pengar till klasskassan.
27 maj - Audition till C-gruppen, måste konkurera med alla duktiga 93:or i år. Hjälp!
28-31 maj - Dansfestival i Bollnäs. Åker upp med dansbruttorna i klassen, ska bli fett kul!
9 juni - SKOLAVSLUTNING! Jag går ut ettan och har bara två år kvar!
18-20 juni - Midsommarhelgen. Fira på Koholma eller hos Nora på Loö eller hos Lova i Arboga...?
22-28 juni - Peace & Love. Feeestivalvecka here I come!
Edit: 24-26 juli - Rålambshovs Sommarfestival. Uppträder med Tinas dansgrupp tillsammans med bland annat Ulf och Nikita.


SEGERN ÄR RÖD!

Stockholms bästa läroverk är: SÖDRA LATIN!

Någon som är förvånad? Nej, inte jag heller. Vi vann Läroverksfejden 2009 och vi kommer inte att lämna ifrån oss pokalen på lääänge, var så säker! Vet inte om det är värt att berätta så mycket om sista deltävlingen, alltså fotbollsmatchen, som hölls på Zinken igår, för folk förstörde ju bara. Smällde smällare och tände begaler och så vidare, fastän alla visste att matchen då riskerade att avbrytas. Det var bara vår klack som höll sig på mattan. Och vilken klack sen, jag är så stolt! "Vi ska vinna, vi ska ta dem, vi ska göra sossar av dem!"  

Och det gjorde vi. Vi vann! VI TOG HEM HELA SKITEN! Jag tror dock inte, om jag ska vara fördomsfull, att vi lyckades få allt för många Östraelever att bli sossar, men det spelar ingen roll. Vi slog Östra. Vi slog Norra och vi slog Kungsholmen. Vi är Stockholms bästa läroverk.






Ja, jag är stolt över min skola...

"En krona är bättre än ingen krona"

Tjosan i trosan vad det känns som att den här dagen bara aldrig tar slut! Det känns som att det var igår jag hade spanska och inte klockan åtta imorse. Skumt. Det har varit en händelserik dag i alla fall. Förutom att jag har sökt jobb på café Vurma (Tredje gången gillt...? Tappar de bort mitt CV den här gången då jävlar.) och bokat tågbiljetter till Peace and Love (bättre sent än aldrig) så har jag också samlat in pengar till Operation Dagsverke!

Operation Dagsverke är (om jag har förstått det helt rätt, jag hade aldrig hört talas om det innan) en slags organisation som sätter elever runt om i Sverige på att, under en dag, samla in pengar till olika globala projekt. En dag om året får man alltså eftermiddagen ledig för att på valfritt sätt samla in så mycket pengar som möjligt. Det här året går pengarna till krigsdrabbade barn i Afghanistan. "Elever hjälper elever", stod det på vår flyer. Alltså, pengarna kommer att användas till att förbättra utbildningen för ungdomar.

Jag gillar att man engagerar elever i globala frågor på det här sättet. Det behöves. Man kan ju gå med i politiska ungdomsförbund eller så om man vill vara med och påverka. Men för de som kanske inte hinner med det eller så så är sådana här projekt ett grymt sätt att visa att man faktiskt bryr sig och faktiskt gör sitt bästa. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, om än mer eller mindre.

Hur som helst åkte Stina och jag pendeltåget fram och tillbaka mellan Centralen och Huddinge och skramlade insamlingsbössa mellan vagnarna. Vissa personer var definitivt mer givmilda än andra, men jag blev så glad över att det ändå var så pass många som ville hjälpa till! I nästan tre timmar gick vi fram och tillbaka i tågen och när vi sen kom tillbaka till skolan med trötta fötter och huvudvärk så visade det sig att vi hade fått ihop närmare 900 spänn! Inte illa pinkat, säger jag bara. Inte illa pinkat.

Jag har ont i halsen


Foto: Me, myself and I.


Jag har jätteont i halsen.
Nej, nej, nej! Jag får på inga villkor som helst bli sjuk nu. Nej. Jag har inte tid. Det går inte. För mycket att göra. Förtvivlat dränker jag min stackars stupe i varmt te med så mycket honung i att jag nästan skäms. Vitlök och c-vitamin går åt som smör i solsken här hemma. Allt för att undvika den fruktade förkylningen. Hur ska detta gå?


Apropå ingenting så ringde min mobil (wow!) i fredags. Ja, jättecoolt, jag vet, men jag kände inte igen numret alls. Men jag svarade i alla fall.
Jag: Ja, hallå?
Kille i andra änden: Hallå, varför svarar du inte på mina sms för, lilla apa?
Jag: ...Va?
Kille: Ja, varför svarar du inte på mina sms?
Jag: Vem är det?
Kille med tillgjord "gullig" röst: Det är din lilla apaaaa!
Jag: ...
Jag: Ehh?
Kille: ...
Kille: Vem är det?
Jag: Saga heter jag.
Kille: Ojdåharjagringtfelförlåthejdå.
Klick.

Från dansens dag


Fina hippiebrudar. Jag ser fett lång ut. Score! Egentligen är Stina en hel centimeter längre än jag.


Höga på livet.
Stinas bilder. Tack Stina. Stina är tjejen till höger i bild. Förresten länkade jag nu till en blogg som hon aldrig skriver i, men för den goda sakens skull...

Hej hopp

Jag kom precis hem, har varit i Vårberg och hjälpt min syster Klara att flytta hennes grejer från Kajsas (min andra syster) källare. Jag gick upp kvart över sju imorse för att vara på plats halv nio, redo att hugga i. Även ifall jag skulle ha behövt sova bort halva dagen på grund av sömnbrist och stress, så är jag glad över att jag inte gjorde det. Jag är faktiskt riktigt tacksam över att jag hade en anledning till att stiga upp tidigt. Klockan är inte ens elva nu och jag har massor av tid! All denna tid ska fyllas med fantastiskt roliga saker såsom matte, spanska och historia. 

I fredags var det ju första maj så då blev det demonstration och senare även lite allsång, trängsel och öljakt på Café 44. Tillbringade också många timmar i Vitabergsparken med syster och vänner och vänners vänner. Förutom att jag brände näsan litegrann så var det otroligt mysigt och jag var en ganska glad prick.


Våren 07.

Dansen dag

Det är (var) dansens dag idag. Och hur firades den om inte med hippiedans i matsalen? Jajamensan, alla dansettor, danstvåor och danstreor började idag helt plötsligt dansa mitt under lunchen! Vi körde till den här låten från musikalen Hair och alla var såklart utklädda till hippies. Det blev till och med en del klättrande på både bord och stolar. Kul som attan var det! Speciellt i början när folk inte riktigt förstod vad som pågick. Performance i öppna rum. Jag älskar det! Vad som helst kan hända!

På kvällen följde jag med Nora och hennes polare till Kulturhuset  där det var Old School battle mellan Harlem Hot Shots och Streets'R'Us. Det var alltså en rykande het tävling där ena laget dansade swing såsom stepp och lindy hop medan det andra laget bjöd på popping, locking, hype och annat trevligt. Det var hur kul som helst! Dock fick vi ett sorgligt besked av Hot Shots ledare... Hon berättade att swinglegenden Frankie Manning gick bort för två dagar sedan. Han skulle fyllt 95 om ett par dagar, men nu får man hålla den festen utan honom och passa på att minnas vilken fantastisk man och dansare han var.

Varken dansare eller åskådare lät sig dock nedslås. Kampen fortskred och tillslut stog swingdansarna som segrare. De var helt sjuka! Jag tänker bli minst lika bra på lindy hop som de är! Punkt.

Ettan och tvåan i dansgrenen

Kungsholmen


Javisst, de var duktiga, men inte lika duktiga som...

Södra Latin


Som ni ser så är det orginalkoreografi i slutet där. Och om ni undrar varför Stina och jag blottar våra vackra magar i slutet så är det för att det står SÖDRA LATIN på dem. Åh, jag är så nöjd med vårt bidrag!

Om

Min profilbild

Saga

RSS 2.0