Vännen, jag vill också spola tillbaks tiden, men jag vill spola tillbaks till början på juni
Den här sommaren har nu fått titeln Sagas sämsta sommar någonsin. Lite är det väl mitt eget fel, men inte bara. Jag känner mig lite hjälplös nu. Och ensam.
Jag var och såg Mamma Mia! igår med min storasyster Kajsa. Hon var precis vad jag behövde igår och att sen få gå på bio (vilket är bland det bästa jag vet) var så skönt. Skönt att få slippa ifrån allting en stund och leva sig in i någon annans värld. Jag är inget ABBAfan direkt, och jag vet inte om just den musikalen passade så bra som film, men jag mådde bra av den. Och det var skönt.
Anyways, ska som sagt tillbaks till landet om några timmar, för att leva näst intill isolerad den tid lilla tid jag har kvar av mitt sommarlov. Vad jag har hört så börjar jag visst först av alla jag känner.
För dem som bryr sig så kommer telefonsamtal och sms och liknande uppskattas mycket. Kanske ett litet vykort? :) Eller jag vet, jag kan få ett sånt där GBsms! Åh, vad jag skulle bli glad av ett GBsms...
Nej men allvarligt, skit i det, jag ska inte tigga. Det är bara det att jag saknar mitt gamla liv så jävla mycket, och alla människor som hör dit. Orkar inte med allt nytt som ju bara kommer närmare och närmare. Inte just nu, i alla fall. Jag vet att jag inte låter helt frisk när jag ändrar min mening om det här varannan minut. Men vad ska jag göra? Just nu klamrar jag mig förgäves fast vid allt den gamla fastän jag vet att redan är för sent. Att det är lättare att bara släppa taget direkt än vänta på att sakta men säkert glida av. Och i nästa sekund kommer jag vara beredd att slänga bort allting som har samlat på sig något slags värde under de senaste sexton åren och bara hoppa rakt in i mitt "nya" liv. Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske...
Vilken jävla bergochdalbana jag sitter fast i. Nej, ni vill inte åka med.
