artichoke.blogg.se

Den här helgen har varit en av de roligaste, men samtidigt den sorgligaste i hela mitt liv. Det har faktiskt varit som en enda lång dröm. Jag missade första föreställningen igår för att jag var på min farmors begravning. Det var en sån konstig dag. Jag bar ut farmors kista tillsammans med mina syskon, min pappa och min faster och tårarna bara rann. Mindre än två timmar senare stog jag på scen igen i full discoutstyrsel med ett stort leende på läpparna. Kontraster. Jag kände mig så hemsk.

Hela den grejen med min fina farmor, tillsammans med allt skolarbete jag har nu (jag ligger dessutom typ jätteefter) och att min syster Klara åkte tillbaks ut i vida världen imorse gjorde så att jag fullkomligt bröt ihop idag på historian. Det var också lite min lärares fel, hon kunde inte sluta tjata om att jag såg ledsen ut. Såklart att att jag börja grina då! Pinsamt. Men som tur finns det så många fina människor i min klass så det kändes ändå rätt bra.


Jag försöker tänka positivt. Det är bara drygt en vecka kvar med skolhelvetet nu. Sen är det lov, och mardrömmen är över.


Jag älskar dig farmor!