Morgonstund
Vad kan jag förvänta mig av denna tisdag? Fan vet. Om allt går som planerat så kan det bli riktigt spännande. Som planerat. Jag har planerat att vad som helst kan hända. Jag tänker inte bli chockad i alla fall. Jag är förbi chock och förvåning. Ingenting är omöjligt längre.Jag har börjat på ett nytt kapitel. Hehu, om ni nu inte har märkt det. Ett gladare, lyckligare kapitel. Och jag har kommit på att jag ska sluta ursäkta mig själv för att jag är så mycket gladare än jag varit på länge. Är inte jag värd det? Jävla svenskar som inte kan unna varandra lycka. Eller? Jag vill ju att du ska vara glad. Och du också. Och du. Såklart. Så varför får inte jag? Har jag inte ursäktat mig tillräckligt?
Jag ska sluta tycka synd om mig själv och jag ska sluta att sikta högre än jag faktiskt kan nå. Jag kan komma två eller femma eller kanske till och med sist. Det gör ingenting. Det är okej. För mig också. Låter inte det som en bra framtidsplan?
And yes, it is a new bild of me, vilket betyder att the lugg is back. Jag passar ju tydligen i det. So why not? Jag gillaren.
Till sist, bara för att vara lite övertydlig sådär: Whao, I feel good, dudududududu!
Det gör jag faktiskt.
Nej. Det är inte en bra framtidsplan. Siktar du mot stjärnorna når du kanske till månen. Men sikta inte lägre än så. Nöj dig inte med det näst bästa. Det är nu det gäller, det är de här betygen du söker din högre utbildning med. Var glad, men var inte nöjd.
Och du, snygg lugg!!
Men alltså. Det är ju ni som alltid säger att jag måste ta det lite lugnt, hur ska du ha det? Jag orkar ju faktiskt inte.
Och sen så har jag ju då fått höra att gymnasiebetygen inte spelar någon större roll i alla fall.. :P
Sikta inte lägre än du kan nå. Och nöj dig inte med att vara sist.
Gymnasiebetygen spelar roll när du ska söka till högskolan, om du inte skriver ett grymmans bra högskoleprov, eller söker en linje där alla kommer in (typ min linje). Alla kan inte bli arkitekter.
