artichoke.blogg.se

Det blev inte Dorothy. Det blev hippie, som ni kanske ser.. :P Och bakom har vi Marcus som arab...

Nu vet jag nästan helt säkert vad jag ska vara på markeraden ikväll! Dorothy i Trollkarlen från Oz! Lite gulligt sådär, men vad gör man? Det var detjag hade kläder till. Har ingen rutig klänning dock, men jag har Kajsas röda skor!

Jag ska iväg och jobba snart. Vilket betyder att jag ska iväg och förvirra mina små dansare ännu lite mer. Nej, jag hoppas saker och ting ordnar upp sig idag.

Ni kan ju inte annat än medge att jag i afro är det veckraste sedan Venus Milo. Det nya kvinnliga idealet, for sure. Jag vet att ni tänker det också! Jag vet det! Så erkänn!

Nuuu ska jag sätta mig med en fet kopp chailatte och käka en fet chiabata med brieost! MUMS! Jag älskar mat...

Sen någon gång lite senare idag ska jag leka med Jennifer och Alice! Mums igen!

Så var den helvetesveckan slut. Tack så mycket. Dansen och skolan sliter på mig både fysiskt och psykiskt. Men än har jag inte kastat in handduken! Det är så tråkigt bara att man aldrig ska behöva få vara helt lugnt, att den där orokänslan alltid ska ligga och puttra nere i magen. Jag får ju skylle mig själv lite också, min studieteknik är ju inte den bästa. Det ska bli ändring på det dock, det har jag lovat mig själv. Men eftersom jag tog mig igenom högstadiet utan att behöva plugga mer än kvällen innan provet (eller skriva uppsatsen dagen innan deadline) så vet jag ju liksom inte hur man gör när man pluggar på riktigt!

Som sagt. Jag ska skärpa mig. För min egen skull.

Den här veckan med alla prov och läxor och inlämningar är i alla fall slut nu, idag var första gången på sjukt länge som jag inte hade väskan fullproppad med läxor på vägen hem. Skönt. Lite matte blir det dock i helgen, får inte halka efter där, eftersom Mattekurserna tar slut fortast. Men annars är jag ledig!



Måste bara berätta att jag och Alice åkte till vår gamla skola idag och hälsade på Janne och Helena! Det var faktiskt jätteroligt! De saknar oss jäääättemycket! Host. Eller inte.
Nu ska jag koreografera lite och sen ska jag iväg till Dansens Hus för att kolla på Cactus Bar med dansarna i min klass! Wei!

Den här veckan går för långsamt, tycker jag. Det gillar jag inte. Jag vill att det ska vara som föregående veckor, det är måndag och så knäpper man med fingrarna och så helt plötsligt är det fredag. That is how I like it.
Men nu har jag knäppt med fingrarna åtskilliga gånger och det är fortfarande onsdag.

Ja, ja.
Imorgon, torsdag, blir det mer teater. Colin Nutleys Cabaret, på Stora scen.
På fredag ska jag, om jag hinner, käka lunch på Globala Gymnasiet med Alice. De har ju grym vegetarisk mat där, till skillnad från Södra... Sen blir det till hjälpa Sophia lite med nyårsfesten för det ska ju bli judepartajande för hela slanten! Eller, ja, kanske inte riktigt hela slanten efter som jag ska upp tidigt nästa morgon. Har extra dansträning med C-gruppen och danslinje B från klockan 12.00 på lördag morgon och sen ska jag jobba direkt efter. Det lär bli kul men.. 12.00 en lördagmorgon! Ni förstår säkert varför det bär emot lite. På kvällen ska jag käka middag hos mig faster och sen ska vi se Footloose! Söndagen kommer att offras till mer skolarbete och mer dans.

Så. Nu vet ni. Nu behöver jag inte höra av mig förrän på måndag hä hää.

Jag måste bara säga att till min egen stora förvåning så går mitt judiska nyårslöfte helt strålande! Jag har varit helt sockerfri i fem dagar nu. Och med sockerfri menar jag verkligen No sugar addad nowhere everywhere! Ingen sylt till potatisbullarna, ingen ketchup på vegoburgaren (och ingen senap heller, för den delen!). Inget godis. Ingen glass. Ingen sötad youghurt, ingen müsli, ingen juice, ingen saft, ingen läsk. Alla de där självklara sakerna  är lika med big no, no. Sen så måste man ju läsa på innehållsförteckningen hela tiden för det är verkligen socker i allt. Helt galet.




Ha, ha, ha. Här sitter jag och skryter när vi alla vet att jag längtar sönder till på fredag! Jag är så sötsugen att jag är gråtfärdig. Men nej. Inte fan ger jag upp nu inte....

Jag vet, jag är en dålig bloggare (Nej jag kan bara inte använda ordet bloggerska! Det är så fult. Jag vet inte varför, men fult är det.) men det är så mycket nu med allting. Man skulle kunna tro att esteter har det ganska soft i skolan men icke sa SödraNicke. Jag har suttit fastklistrad vid skolböckerna hela helgen. Det spelade dock ingen roll hur mycket spanska jag pluggade, provet idag gick ändå väldigt dåligt.

Det känns så fantastiskt kul att spanskan går så smidigt och lätt samtidigt som så gott som alla mina vänner hoppar av! Snart sitter jag där ensam. Jag och Loui Enrique... No me gusta español. Pero no puedo terminar por que mi madre dice "NO!". Comprendes?

Svikare!

Mer teater idag. Yes box, idag såg vi Nathan den vise på Stadsteatern. Den var faktiskt jättebra och scenografin var grym! Dessutom var det ju rätt passande att se den just nu då den handlade bland annat om judar.

Apropå det, botdags-sockerlöftet går bra. Glömde dock bort mig vid lunchen idag och drack äppeljuice. Det var någon klunk bara, men ändå. Inte bra. Men nu har jag erkänt i alla fall! Och jag har ändå klarat av första dagen bra tycker jag! Imorse till exempel, åt jag gröt med äpple i. Bara en sån sak! Jag har inte heller köpt något i cafeterian i skolan eller fikat någonting på hela dagen, trots att mång "fiktillfällen" har dykt upp. Så det känns bra.

Nu väntar sängen och imorgon är det fredag! Är dock inte så pepp som sig borde, för denna helgen ska jag sitta med näsan i skolböckerna så mycket som det bara går. Halleluljah.

Idag är det det judiska nyåret! Chazel tov! Det judiska nyåret (rosh hashana) firas den första dagen av den judiska månaden tishri, och i år råkar det inträffa idag, första oktober! Efter att man har skålat in det nya året följer tio botdagar, då det är meningen att man ska leva sunt och vara en god människa och tänka över sina synder och så vidare. På den tionde eller eventuellt den elfte dagen har man en stor fest som kallas försoningsfesten då man äter äpplen som har doppats i honung och andra söta saker som ska symbolisera en önskan om att det kommande året ska bli sött och gott.

Anledningen till att jag vet detta är att jag har två judinnor i min klass! En av dem håller på att fixa och trixa så att vi ska kunna hålla försoningsfesten nästa helg. Självklart ska jag delta! Idag bestämde jag mig också för att genomgå de tio botdagarna. Förutom att tänka över mina synder så ska jag även ge upp sötsaker. Det var ett ganska svårt beslut att ta, och jag vet inte hur jag ska klara av det riktigt. Jag älskar ju socker! Men det är bara att bita ihop, nu har jag ju lovat. Jag börjar dock inte förrän imorgon, så det första jag gjorde när vi slutade idag var att åka köpa en fet påse godis. Som jag nu sitter och proppar i mig. Mums.


För övrigt så hade vi idrottsdag idag. Vi gick runt Djurgårdsbrunnsviken i det här fina vädret. Det ni.

Det är psykiskt smärtsamt att inte få dansa när det är fysiskt smärtsamt. 

Det är fruktansvärt frustrerande när man vill göra det man älskar mest och så får man inte. Man kan inte. När man dansar så är det så nästan jämt, dansare har ofta skador och måste avstå från träningen. Första dansklassen i skolan så fick alla dra sina skador och diverse problem, så att vår lärare visste om det och så. Det var helt galet, och med tanke på hur vanligt det är med skador! Alltså, det var översträckta ben, översträckta armar, onda ryggar, avslitna hälsenor, slatter, överbelastade knän, knän som hoppar ur led... och så vidare och så vidare.

Ja, det är en hälsosam konstform vi håller på med, vi dansare. Själv så har jag ju då fått nya problom, utöver mina knän. Det är ju då mina kära benhinnor på framsidan av smalbenen som är lite trixiga (läs: gör ont) Och för att detta inte ska bli värre då, benhinneinflammation kanske inte är det roligaste, så måste jag sträcka ut vaderna noga och träna upp musklerna på framsidan. Sen har vi ju då saker jag inte får göra, och det är det som är det jobbiga. Jag får inte springa, inte gå upp på tå och inte hoppa, och detta gör mig en aning begränsad.

Och det är just det som gör mig så frustrerad. Förut har jag bara struntat i att det gör ont och kört på hundra procent ändå. Bara kopplat bort smärtan för att det är så kul. Inte så bra. Nu kan jag inte göra det längre. Jag måste lära mig att lyssna på min kropp när den säger ifrån, annars blir det ju bara ännu värre. Det är så svårt bara. Jag vill dansa!