Alltså...
Det blev inte helt tråkigt att vara vid Mörtsjön igår ändå. Det blev inte helt kul heller. Men vad jag förstod så blev det ingenting vid Gömmarn, för Ruby och Patricia som ville att jag skulle komma dit, kom förbi Mörtsjön de också.
Vi var inte så många. Typ tio pers som mest, men folk var typ där en halvtimme och försvann sedan. De som var mest party var ju utan tvekan Jennifer och Nikita. Alltså haha! :) De tappade hår och jag vet inte vad! Sen var det najs att ha sällskap hem med Johan, det var ett tag sen sist. Och han babblade på så det var ju trevligt...! ;D
Direkt från Frankrike
Fick en free gift från min syster på Facebook.
Jag saknar henne så jävla mycket!!! :(
Martina har gjort ett collage
jag kommer sakna vissa litegrann ändå....
Vad händer ikväll?
Mörtsjön ligger relativt nära mig.Det tar en kvart, tjugo minuter att ta sig till Balingsnäs från mig sen tar det ungefär lika lång tid att gå genom skogen till själva sjön. Men de som jag vet ska till Mörtsjön är folk från min förra klass. Vissa härliga prickar, har jag förstått, men också människor som jag fortfarande är osäker på om jag ska tycka om eller inte. Som jag är osäker på om de tycker om mig eller inte. Så även om Mörtsjön ligger nära och bra så vet jag inte om jag kommer ha så trevligt där...
Gömmaren ligger sjukt långt bort. Jag tycker inte om att ta mig till Gömmaren och jag har fortfarande inte riktigt lärt mig vägen dit. Eller nej, det är vägen tillbaka som är det värsta. När man måste gå helvetesvägen tillbaks från Gömmarn till Källbrink, och sen från Källbrink till Centrum och sen från Centrum till Sörskogen. Den lilla promenaden skulle ta mig hela natten. Men till Gömmarn ska dels folk som jag tycker jävligt bra om som inte gick i min gamla klass i Balingsnässkolan, och dels kommer det dit folk som jag inte känner. Det umgänget känner jag mig alltså mer säker på.
Så, jag har ett litet dilemma här. Det lutar mot förmodan ändå mot Mörtsjön, för att jag är så lat. Men vi får se...
Första måndagen på sommarlovet
Vad ska jag göra idag då? Iiingen aning. Jag vet att Nikita och Martina och alla de ska till Gröna Lund idag, men de har förmodligen redan dragit för länge sen. Men det spelar ingen roll, jag har ändå inte råd att följa med.
Jag vet! Jag skulle kunna åka och hitta en födelsedagspresent till min storasyster Kajsa! Hon fyller år den 23:e. Hon är den familjemedlem som det är lättast att hitta present till. Det är bara att köpa någonting som är rosa eller glittrigt eller luddigt. Eller alla tre på samma gång. Hon blir glad för allt. Och sen så vet jag inte vad hon önskar sig.
Nej, jag ska nog vänta en liten stund med presentshopping till Kajsa. Ska kolla ifall jag hittar något fint i Finland först. Jepp, jag åker till Finland och Mumindalen på onsdag!
vet egentligen inte vad jag ska skriva
Det känns så konstigt att ha sommarlov. Imorgon ska min bror gå till skolan, för han har inte slutat än. Men inte jag. Jag ska åka och bada med Alice om det bllir bra väder. Först ska jag sova jättelänge, men sen blir det årets första dopp. For sure!
Tjabbalabba
Nu har det i princip sjunkit in. Jag har ingen klass längre, jag tillhör ingen skola längre. Och det är så det ska vara.
Gårdagen tillbringade jag med ännu äldre klasskompisar. Började med leka med Nadja och senare stötte vi ihop med Jenny och Linda. Det var najs, de människorna är fina.
Nu är jag så sjukt jävla trött så ni anar inte. Jag har fått runt två, tre timmar sömn i natt. Kul. Verkligen. Stod och stekte pankakor klockan sex imorse, hehe. Jag ska nämligen till Skansen idag med Tobias, och då ska vi äta pankakor till lunch!
Sen ska jag dra till Huset i Parken. Dagen kommer att bli lovely. Hoppas jag. Ska det bli sådär kukvarmt idag igen? Jag orkar inte.
Nu är det slut
Jag grät över mina lärare. Mina underbara, fantastiska lärare. Vi har haft en sån otrolig tur att få såna bra lärare som vi har fått! Jag kan inte komma på en enda av dem som har varit rättigenom hemsk. Alla har de haft sina brister (vissa fler, andra färre), men de är faktiskt också människor. De har i alla fall visat att de bryr sig om oss, och det uppskattar jag.
Det bästa av de alla är dock Jan Falk, min mentor och lärare i svenska och SO. Jag undrar om den mannen förstår själv hur grym han är? Jag blev dock lite chockad och ganska ledsen över att han inte sa någonting till oss på avslutningen, så som de andra mentorerna, Helena och Helena, gjorde. Trodde faktiskt att han skulle det... Så det var ju synd.
Hur som helst var det inte förrän jag skulle säga hejdå till lärarna som jag började gråta. Sen höll jag på så ända tills jag och Alice drog. Vi fick strosa runt ett bra tag och sitta på en bänk i Sjödalsparken i flera timmar innan jag hade lugnat ner mig. Nu sitter jag hemma och försöker smälta det hela. Det känns fortfarande jättekonstigt. Som en dröm. Men jag kommer inte att vakna.
Jeffafaaah
Mer av Jeff Dunham kan ni se här, här, här och här, här och här.
Påfrestande dag för lilla Svagis
Förutom den lilla haken att jag fortfarande var sjuk när jag vaknade imorse, men inte brydde mig om det. Och att gå så långt i stekande sol med en förkylning i kroppen är inte så bra. Jag tyckte inte att jag utsatte min kropp för nog påfrestningar på Silversteinkonserten i lördags? Nej, nej, nej. Ut och hurta.
Så när vi väl kom fram var jag hungrig och utmattad så jag proppade i mig två sojakorvar och sen kändes det som att jag skulle spy. Efter det rann all kraft ut ur min kropp och jag orkade inte ta ett steg till. Jag hatar den känslan. Och jag hatar att jag fick skjuts av min idrottslärare tillbaka till skolan fastän ingen annan fick det. Jag hatar att vara den svaga, den som ger upp. Men jag kunde verkligen inte gå mer.
När jag kom hem däckade jag i soffan och sov tills klockan blev halv sex. Sen när min bror väckte mig hade jag feber och låg och kallsvettades. Tack för den. Men jag ska gå till skolan imorgon i alla fall. Jag tänker inte missa den sista riktiga dagen jag har kvar med min klass och mina lärare. Det kommer inte att hända.
Hej.
Jag kände att det var dags för lilla mig att lämna min trygga samvaro med Hanna på krullethelgonet.blogg.se och skaffa något eget. Med tanke på att det ändå mest bara var jag som skrev i vår blogg så verkar det enklast så här. Helgonet lär jag nog alltid vara innerst inne i alla fall, ni behöver inte oroa er för någon drastisk förändring.
Men nu har ni mig själv på en egen underdomän. Och det är väl den enda egentliga förändringen.
Jag är ju fortfarande som vanligt! :) Ajö på er.
